Psykiskt sjuka får sämre vård

Kan hålla med i inlägget. Man får svårt att få annan vård på nåt sätt. Det är som om somatiska sjukvården skjuter allt över på psykiatrin, som inte bryr sig riktigt.

Psykiskt sjuka får sämre vård

Psykiskt sjuka får sämre vård än andra när de drabbas av fysisk sjukdom som går att förebygga och behandla, till exempel stroke. Dessutom får de inte heller tillgång till rekommenderade läkemedel i samma utsträckning som andra patienter, visar Socialstyrelsens senaste utvärdering av den psykiatriska vården.

Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm skriver på Svenska Dagbladets debattsida, att Socialstyrelsen och vårdgivarna måste ta ett gemensamt ansvar för att få bort ojämlikheterna men påpekar samtidigt att landstingen är ytterst ansvariga. Landstingen måste skapa förutsättningar för ett bättre samarbete mellan primärvård, psykiatri och somatisk specialistvård.

Den senaste utvärderingen visar bland annat att av de psykiskt sjuka som drabbas av stroke dör 30 procent fler inom tre månader jämfört med befolkningen i övrigt. Och personer med psykisk sjukdom som får lungcancer löper 50 procent högre risk att dö än andra lungcancerpatienter.

Lars-Erik Holm menar att psykofarmaka, som kan öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, inte räcker som förklaring till att fler psykiskt sjuka dör i kroppsliga sjukdomar. Han menar att en troligare förklaring är att symtomen upptäcks senare och att förutsättningarna för behandling då är sämre. Han skriver att det är oacceptabelt att psykiskt sjuka får sämre vård än andra.

För att ta reda på mer om vad som ligger bakom dessa skillnader kommer Socialstyrelsen det närmaste året att göra ytterligare uppföljningar och analyser.

Källa: Svenska Dagbladets nätupplaga[/url:1129dujy] 2010-06-22 © Netdoktor.se Jozephine Hagenlöf

För fem år sedan som jag var inlagd på Psyk så upptäcktes
min diabetes. En remiss till Vårdcentralen där jag bor skickades,
men psykiatern sa att jag skulle trilla mellan stolarna, så jag
var beredd. Det hände ingenting så jag fick stöta på flera gånger.
Jag fick rådet i telefonväxeln att ta direkt kontakt med diabetes-
sjuksköterska och det gjorde jag. Efter cirka ett år fick jag komma
till en allmänläkare och hon frågade varför jag kom till henne.
Nu fungerar det med provtagningar ett par gånger per år och besök
hos diabetessjuksköterska.
Diabetes räknas väl till allvarliga sjukdomar. Varför får man då inte
snabbt tillgång till vård utan flera påstötningar. Varför räknas inte
det som brådskande när remissen kommer från Psykiatrin?

Det kan vara bra att ha ett Personligt Ombud, som hjälp och stöd om vårdcentralen inte tar ens problem på allvar. Det är nog inte ovanligt att det händer tyvärr.

Jag vet en tjej med hypokondri som hade (ev har) svårt att få rätt hjälp. Kan säga att jag ibland upplever det som vårdpersonal inte vill oroa en och därför säger att saker är bättre än de är. Därför frågar jag ofta om konkreta siffror så att jag kan kolla upp vad som är normalt.

Diabetessjuksköterskan brukar ha ett samtal med mig efter
provtagningen och då går hon igenom vad jag fick för resultat.
Hon håller inget hemligt.

Personligen är jag tacksam att vården är så totalt 100%igt värdelös. När den var 80%igt värdelös var man ändå "tacksam". En sak kan man inom sjukvården: Att skära i folk. Men knappt ngt annat. Nu har jag tvingats att själv ta ansvar för min psykiska och fysiska hälsa, och uppnått resultat jag inte kunnat drömma om. Diabetes m fantastiska värden helt utan Metformin och Insulin, botad depression utan de hemska diabetesförvärrande SSRI, är aldrig mer sjuk eller förkyld. Endast litegrann är kvar, och allt detta är resterna av de fruktansvärda preparaten Lyrica, Furix, Zyprexa etc.

Diabetessköterskor i mängd påstår att det är "jättesvårt" att äta sig frisk från svår diabetes. "Då måste man nästan helt avstå från kolhydrater". Skitsnack. Psykiatriker påstår att ADHD, autism, schizofreni och Aspergers inte går att lindra utan läkemedel. Suck...