Jag och min kp

Tack för dina ord, ingrid64marie. Jag tycker att min kontaktperson är rätt kall och okänslig av sig. Ibland i alla fall. Det finns en kvinna som är i min ålder (50+) och hon är oftast gladlynt. Henne skulle jag vilja ha. Men tanken är ju att man ska klara sig själv och ha minimal kontakt med vården. Då spelar det mindre roll vem man har som kp.

Min kp är schysst! Hon ringde igår och hörde hur jag hade det och hur jag mådde.

Det spelar inte mindre roll Fantasio, det spelar en stor roll, viktigt att man trivs och har tillit till sin KP. Ska finnas en ömsesidig respekt för varandra.

Jag ger min kp en chans till. Fast jag kanske sidsteppar denne och ringer receptionen och begär möte med läkare. Jag vill ha höjd dos benso, min kp ska inte snäsa av mig och säga att jag ingen doshöjning kan få, det är inte kp:n som ska besluta om sådant.

Ett stort tack till min kontaktperson som inte behagade resa på sin fläskiga gump och besöka mig. Jag var ju bara inlagd på PIVA insläpad av polisen. En annan kvinna kom fram och snackade, hon är kontaktperson åt en som då låg på PIVA. Det är till att ha olika prioriteringar. Sitta och glassa på eget kontor känns så mycket bättre än att möta verkligheten och verkligen utföra sina arbetsuppgifter.

Låter som ett praktarsle... var som en kontaktperson jag hade för många år sedan. Han berättade till mig att han inte hört nåt på tre månader från en av sina klienter. Hur vore det att ringa och höra hur han mår? Sa jag till honom.