Ode till 27:an

Avdelning 27 låg vackert beläget i de södra delarna av staden, i ett litet områda kallat Skarptorp. Där fanns nio rum för patienter, varav två kunde dubbelbeläggas. Två mindre korridorer fanns, annars var avdelningen kompakt. Ville man lyssna på musik, eller kolla på annat program än det som visades i TV:rummet, gick det bra, då det fanns ett mysigt litet rum med en back-up TV och stereo.

Alla dörrar var olåsta. Ville du röka eller bara ha lite frisk luft, var det bara att gå ut. Man behövde inte be personalen om lov. Utanför ingången fanns två bord, där jag ofta satt och löste korsord och drack läskeblask. Där fanns även en inbyggd terass. Vaknade man mitt i natten röksugen var det bara att gå ut där och bolma på.

Personalen arbetade nära oss patienter och hade alltid tid för samtal, eller varför inte ett parti poker? De ställde verkligen upp för oss. Hela miljön andades lugn och ro. Ingen steril sjukhusmiljö här inte. Personalen satt antingen i köket, eller på expeditionen. Det var bara att knacka på.

På Vrinnevisjukhuset är det sämre ställt. Där gömmer sig personalen så gott de kan. Vill man ha nattmedicin får man trycka på larmknappen, då de inte står att finna någonstans. Då kommer de vresiga och med andan i halsen, med kaksmulor i mungipan. Ve den som stör deras kafferep!

Vården på sjukhuset är obefintlig. Där buntas man ihop med patienter med annan problematik än ens egen. Tänk dig att få stroke och hamna på ortopeden. Så illa är det. Men det finns ett ljus i slutet av tunneln...

Vrinnevi..avdelning 26...nattpersonal: Fy faan.

Konstigt att de tog bort avd 27 för det är ju den typ av inläggningar man planerar för framtiden vad gäller psykossjukdomar. Möjligen kommer sängplatserna minskas till 4-5, men de skall inte ligga på sjukhusen utan mera lokalt och närmare patienterna.

Mig får de aldrig in på sjukhuset något mer. Hade 27:an funnits kvar hade jag kunnat överväga inläggning, men inte som det ser ut idag. Visserligen finns skogen utanför entrén till psykiatrin, men det är inte samma sak. Sedan måste man be om att bli utsläppt när man ska gå ut och röka och man känner sig då krävande som patient. Det vore intressant att veta hur mycket (om något) man har sparat in på vården på oss med psykosproblematik.

Någon gång när jag har varit inlagd och inte kunnat sova (nattetid) har jag gått upp ur sängen och letat efter nattpersonalen. Då har de suttit allihop i soffan vid tv:n och sovit, med tv:n påslagen såklart.

Någon utav dessa nätter då jag har gått upp ur sängen och hittat personalen sovandes, har jag ändå pratat med dem, men inte fått något svar eftersom de sov. Jaha... bara att gå tillbaka till sängen och ligga vaken ett tag till. Det hade nog varit mer effektivt för mig om jag hade tryckt på larmknappen. De kanske hade vaknat då?

Tryck inte på larmknappen! Jag var stökig en gång när jag var inlagd och tryckte på sköterskans överfallsknapp. Då kom det folk rusande. Det visste jag skulle hända men inte att de sedan polisanmälde mig för våld mot tjänsteman! Så, "busa" inte, det kan kosta...