Ode till 27:an

Ja precis, det finns en knapp vid sängen som man kan trycka på och då tjuter det lite på avdelningen. Sen finns ju överfallsalarmet också. Då tjuter det mycket!

"På Vrinnevisjukhuset är det sämre ställt. Där gömmer sig personalen så gott de kan. Vill man ha nattmedicin får man trycka på larmknappen, då de inte står att finna någonstans. Då kommer de vresiga och med andan i halsen, med kaksmulor i mungipan. Ve den som stör deras kafferep! "
Hahahah!! Huvudet på spiken, Fantasio!!!
Tror att man kanske hade blivit annorlunda behandlad om man legat inne på sjukhuset för någon kroppslig åtkomma?

Vet inget om hur vården är idag? Jag har bara varit på den nya Psykiatrin på Östra sjukhuset för att besöka de som var inlagda och som ringt mig för att jag bor 7 gångväg ifrån Östra. De ringde mig och ville alla ha dit mig för de saknade cigarretter och ville låna pengar.

Det upphörde som ett trollslag när de flyttat alla psykosavd till Mölndals Sjukhus i en helt annan stad och långt ifrån mig. Dock psykakuten för alla i Göteborg ligger på Östra. Ja, där har jag varit en helg för att jag gick dit för att mina tabletter för att sova hade det inte kommit in en förnyelse på receptet från min psykiatriker och jag ville kunna sova. Jag fick vad jag begärde och ringde ett argt samtal till min dåvarande läkare på måndagen.

Det ordnade sig då jag lite senare på måndagen hämtade jag ut medicinen på mitt vanliga Apotek.

Samt ja, det är ett förbaskat strul med medicinerna för det är alltid jag som får se till att få förnyat recepten på alla(!) mediciner, alltså även injektionsmedicinen. Detta trots att jag har undertecknat att de själva kan beställa min medicin till öppenvården oavsett min vilja eller inte. Jag har dessutom gett mottagningen rätt att få alla testresultat på blodprov på vårdcentralen.

Jag är för full öppenhet gentemot psykiatrin, samt somatiska vården. De behöver inte ens fråga mig.

Förresten kom jag på att det var en gång som jag var hos min psykiater på öppenvårdsmottagningen. Egentligen var det inte min ordinarie psykiater, utan en vikarie. Hur som helst, det började tjuta riktigt högt och psykiatern bara rusade ut ur rummet, utan att säga något till mig. Han stängde inte ens dörren. Så jag stod i dörröppningen och höll för öronen. En liten stund senare kom en psykolog som jag hade träffat några gånger, springandes i korridoren, som även hon höll för öronen. Jag skrek åt henne: "Vad händer? Vad ska jag göra!?" Och hon skrek tillbaka till mig: "Gå in i rummet igen!"

Jag gick in i psykiaterns rum igen, och stängde dörren. Efter ett tag slutade det tjuta och efter ytterligare ett tag kom psykiatern tillbaka. Jag frågade vad det var som hände och han svarade att det var ett falskt överfallsalarm som hade gått. Det skulle ju ha varit bra om han sa det till mig innan han bara rusade ut, jag visste ju inte varför det tjöt. Det kunde ju lika gärna ha varit brandlarmet som gick.

Säkerhetsrutinerna har ökat inom psykiatrin. På min psykiatrimottagning finns
det inget handtag på dörren in till korridoren med mottagningsrum.