funderingar om klåpare inom vården.

Jag var inlagd på 2017 i 2 omgångar, när du kommer in psykotisk är du inte så mottaglig för vård, det är bättre att i efterhand när du är ur situation tycka till, jag tycker de gör ett bra jobb, är inte alltid du förstår varför de gör si eller så och du kan ilskna till ibland när du är psykotisk, i efterhand när du ser tillbaka och du ser dig själv i klart ljus och inte i ett psykotisk tillstånd så tycker jag faktiskt personalen gör ett så bra arbete de når fram till att åstadkomma, det är mycket mer öppenhet i vården idag än när jag insjuknade 89/90. Min öppenvårds mottagning har jag fullt förtroende för, litar på dem.

Det var bra vård i psykiatrin redan 1968, när jag blev inlaqd första gången. Tycker att det är en myt att vården var så mycket sämre förr och att allt är så mycket bättre idag. Då när jag blev inlagd hade jag påbörjat vårdutbildning. Därför förstod jag nog ganska bra vad personalen höll på med.

Här tycker jag det är sällan någon är kritisk mot sjuksköterskor, men en del är förbannade på läkare. Inte så konstigt för de beslutar om tvångsvård mm.

Sjuksköterskor är det värsta. De tror de vet bättre än läkarna många gånger, och det tar de ut på patienterna.

LPT är ju trots allt för din egen skull, du inser inte själv att du är sjuk , så länge det sjuka har dig i sitt grepp, når ingen fram för din upplevelse är så verklig och har man dessutom rösterna som samverkar med det paranoida då kan ingen övertyga dig om att den verklighet du lever i inte är som du uppfattar den.

Ofta vet sjuksköterskorna mer än läkarna, det stämmer. De vet mer om patienterna, för att de har närmare kontakt. Det är likadant med undersköterskorna. Ofta träffar läkarna en patient bara i en kvart.