Vad gör en akutenhet?

Låter som du inte har så mycket annat att stå med.. Låter som lättja om du frågar mig.

När jag ringde psykakuten som mest var jag 24 år. Det var på en fredag och jag kände att jag borde ha varit ute och festat med andra människor i min ålder. Det gjorde jag inte eftersom psykiatrin sagt åt mig att "vila" och att jag var "känslig". Dessutom hade min kontaktperson sagt upp kontakten med mig i samröre med detta. Mycket av det jag kände var osäkerhet över vad jag borde ha gjort samt att psykiatrin inte gav några tydliga skäl till varför jag skulle va hemma då..

Min lösning var att jag levde rövare.. En kväll t.ex. (lördag) så drack jag en öl och ringde senare psykakuten på kvällen! På måndag fick jag samtal från min kontaktperson som var förbannad för tydligen hade jag druckit en skjuttis. Sköterskan var lite stressad men hon sa till mig att jag skulle sova av mig ruset..

Hur som helst.. Etc.

Efter en tid så här fick jag till slut en tid hos chefsöverläkaren och han satte in Risperdal.. Då berättade jag lite kort att jag brukade ringa till psyk av nån anledning själv inte förstod och då sa han att jag fick OK om jag ville fortsätta och göra det.. Som jag minns det så slutade jag nästan med det efter samtalet med honom...

Summa summarum så tog Risperdalen bort spänningen som gjorde att jag ringde psykakuten.. Om jag var sjuk, hade ångest, eller kände mig ensam vet inte jag.. Tycker fortfarande att det är konstigt när jag tänker på det.. Som om jag skulle behöva medicin för att jag gjorde som dom ville och sen medicinerar dom mig för att min situation var som den var...

Konstigt konstigt..

Håller med ett gruppboende är bra på många sätt bor själv på ett lss boende.
Har därmed kontakt med personal flera gånger per dag dom delar även ut mediciner.
Sen får jag nästan varje dag social tid när personal sitter med mig och kollar hur jag mår eller så sitter vi och bara småpratar.
Är något på tok så kontaktar dom en lss sköterska som sedan kontaktar mig.
På julafton så kommer dom och lämnar en jultallrik.

Hej admin1
såg inte inlägget förens nu.
Jo all mat annars får jag stå för själv förutom när jag är på daglig verksamhet.Där får jag välja vilken av fyra rätter jag vill ha till lunch.

Fantasio skrev: Det blir lätt att jag ringer om sena kvällar, tidig natt. Jag försämras om kvällarna och känner (ibland) att jag vill ha någon att prata med.
 

Här i stan har vi kyrkans jourtjänst, förr var det i gamla kyrkogårdsvaktmästrens bostad som låg på Östra Kyrkågården med ingång direkt från Danska vägen. Det var inom gångavstånd från min dåvarande lägenhet samt att i ett rum där satt jourhavande präst och hade telefonvakt. Det gick på natten att komma dit, knacka på och blev erbjuden kaffe med smörgås och ett samtal med den som hade jouren om natten. Dit gick jag på natten för att ha någon att prata med. Vad jag förstår är Göteborg mycket ensamt att ha det så. Han som då var där, blev senare chef för det han och jag hade god kontakt och umgicks också ett tag privat. Jag stod fadder för hans yngste son. Han är troligen pensionär nu. Sist jag hörde något jobbade yngste sonen förövrigt döpt till  Nils, i Indien som volontärarbetare.

För att prata, mejla, kyrkans jourtjänst se denna länk. www.svenskakyrkan.se/kyrkans-sos