Syns det att man är sjuk?

På mig märker man det inte. Jag är rätt duktig på att värja undan skiten och mår jag dåligt och jag känner att det inte funkar så släpper jag det jag håller på med och koncentrerar mig på något annat ett tag så man får fokusera om.

Visst klart om man pratar lite längre stunder så kanske man kan tycka jag är en lite "annorlunda". Får dock höra att jag ser rätt så trött ut ibland. Då brukar jag dra till med att jag sov dåligt eller att "ja, det är mycket just nu..".

Om det märks så brukar det absolut inte vara på utseendet. Visst finns det solklara fall där det inte står rätt till och det är i "hel och ren"-fallet. Men oftast så märker man det vid sociala interaktioner och kroppsspråk. Inte utseendet i sig dvs.

Flera personer har sagt till mig att jag "ser medicinerad ut" i synnerhet då jag hade Cisordinol. Jag har hört saker om mig även före jag började med mediciner, tex folk som gick fram till mig på torget och frågade om de skulle "ringa nånstans" (psyket) åt mig, folk säger "du borde låsas in på psyk" och liknande.

Jag blir alltid anklagad att se trött sliten och sjuk ut. Mitt smeknamn i skolan var zombie och psyko pga av mitt utseende..(inte så värst länge sen) tänk om någon skulle ha frågat mig istället hur jag mår istället för att kalla mig för saker..jaja karma finns det är jag överygad om

det var för att jag inte har ansiktsutryck och stundom stirrar stundom fladdrar med blicken

makeup och Ms Tibbs:
Det blir bättre med åren. Många ggr är det osäkerhet och rädsla som avspeglar sig i vårt ansikte och vår hållning och rörelsemönster. Det är inte så mycket psyket faktiskt. Folk är mycket mer självupptagna än man tror.
Men just att man "känner" att de tittar så har folk faktiskt en tendens att göra det

När jag var i tonåren hade jag så total social fobi att jag inte kunde sitta och äta och dricka tillsammans med andra än familjen. Jag smet iväg och kräktes av ångest. Isolerade mig och fick en alltmer bisarr tankevärld.
Fast det vände när jag flyttade hemifrån. Jag hade några år som var fantastiska, men vid 25 smällde det till efter att jag befunnit mig på nergång i något år.

Fast åren har gått och nu är livet rätt bra. Ingen som inte känner mig kan någonsin ana min bakgrund som bortspacat vrak

Fantasio, :hjärta Du är värd bättre behandling! :hjärta
..nästan så det är dags att anmäla såna ställen... *arg på dom* :evil: :!:
Var det ett hak du brukar" gå till?!

[i:12bo6kbf](PS. Jag tror det är medicinerna som gör dig på "detta sätt", inte din sjukdom i sig. Men dom två sakerna hänger ju ihop oftast, förstås... :rolleyes: )[/i:12bo6kbf]