Det blir ofta så. Jag sitter på min stol från ca kvart i fyra tills jag går och lägger mig. Det blir att man grubblar. Jag får lätt för mig saker. Det märks inte här eller på Facebook, men så är det.
Jag återkommer till samma saker hela tiden. Olof Palme, Harry Schein, Säpo och kanske två andra organisationer. Det är vanligt att fantisera om Säpo, det vet väl jag med. I mitt fall blandas sanning med fantasi. Extra svårt att värja sig. Det är inte bara fantasier, jag har varit med om en del. På riktigt, innan jag insjuknade. Jag ska prata med X när jag går till Y, jag vill förklara mig.
Hur blir det när ni försämras? Blir det det gamla vanliga, eller? Och blir ni sämre lite när som helst? En relativt skärpt fd skötare sa att jag blev "trampig" om kvällarna. Tramsig, trodde jag. Jag ville inte gå och lägga mig, jag gick fram och tillbaka i korridoren. Alltid om kvällarna.
Kan ni spåra ur helt plötsligt? Kanske när ni är på stan. Jag arbetar mig fram. Ofta kan jag bryta det med sömn, sömn är bra. Promenader är bra. Vad jag var ute och gick. Är det vanligt att få samma konstiga tankar om och om igen? För det är ju bara påhitt. I ditt fall till 100 procent, i mitt fall kanske till 60. Illa nog.
