Jag var på ett möte med min kurator och läkare. De berättade att jag hade schizoaffektivt syndrom. Minns att jag tänkte att tur att jag inte är schizofren! Helt som det skulle vara bättre
De gjorde en lång utredning på närmare sex timmar sammanlagt innan jag fick min diagnos som schizoaffektiv psykos. Innan hade jag bara haft lösa symptombeskrivningar och det diffusa psykossjukdom som diagnos. Under en kortare period "var" jag bipolär.
Man är inte sin diagnos. Personligheten är viktigast och de helveten människor går igenom är helt egna.
10 % av schizofrenidiagnoserna kan vara felaktiga, men här har man fått Aspergers istället så man blir inte friskförklarad. Symptomen kan också ändras över tid, vilket ger en annan diagnos. Alla passar inte in heller i dagens diagnossystem.
När jag fick diagnosen schizoaffektiv gjordes ingen utredning. Det var något jag upptäckte själv efter att ha begärt ut mina journaler från psykiatrin. När jag däremot gjorde en en neuropsykiatrisk utredning tog det, som Tibbs skrev, många timmar av tester innan det var tal om någon diagnos.
Jag tror det ser väldigt olika ut beroende på vilken läkare man får, vilken kompetens läkaren har och vilken vårdenhet man får komma till.
