Vänjer man sig vid sjukdomen?

Admin har delgett att sjukdomen schizofreni är värst under de första 5 åren! Innebär det att allt är frid och fröjd?
Geta medger att hennes liv är ganska bra trots sin tillvaro

Unga människor med schizofreni får brottas med en mängd frågor som:
"Kommer jag någonsin kunna jobba?"
"Kommer jag kunna ha familj i framtiden?"
"Finns det någon mening med livet om jag inte är som alla andra?"

Även andra varianter som:
"Om jag inte vet om kometen slår ner imorgon hur ska jag kunna leva idag?" etc

Det är väl otryggheten och oförmågan att ta sig ur den eller utveckla perspektiv som är jobbigast.

Nej det är inte frid och fröjd med schizofreni. Det är ett balanserande. Det blir bättre med tiden. Men det går inte att tro att man ska leva ett Svensson-liv.

Jag har släppt tanken på barn. Tror inte jag skulle klara av att ha barn.

Man är upptagen för mycket med sig själv för att ha barn vid schizofreni. Ett barn behöver all uppmärksamhet.

Ja, man vänjer sig. Det är visserligen en slags resignation men det är ändå det bästa man kan göra åt situationen. Ibland har jag fått mina moments of clarity då jag några sekunder upplevt hur världen kändes innan jag blev sjuk. Detta framkallar en enorm sorg hos mig.

Är det nån som har barn här, som har klarat av det bra?