Nyss insett att jag är sjuk.

Hej allihopa!
Jag är ny här, mitt första inlägg, blir nog ganska långt. Tänkte ett tag om jag skulle posta det under "humor" men det fick bli här.

Jag fick min första psykos februari 2018, då var jag 29 år gammal.
Jag fick psykos nummer två 2019, för bara ca två månader sedan, eftersom jag slutade med medicinen. (Jag var inte sjuk).
Har fått diagnosen paranoid schizofreni. Rätt uppenbart.
Anledningen till att jag slutade med medicinen var för att SÄPO egentligen hade typ "gett" mig en psykos för att de var tvungna
att utsätta mig för alla mina rädslor (har varit livrädd för att bli "galen") eftersom jag skulle bli polis.
Jag har alltså legat på soffan i ett och ett halvt år och väntat, på några som aldrig kom.
Efter min andra psykos så ändrade de lite med medicinen, jag får numer sprutor och jag har inte längre några symptom.
Nu efter min andra psykos har jag till slut faktiskt insett att jag är sjuk, det blev ett riktigt hårt slag, men det blir bättre och bättre.
Är ganska skrämmande vad hjärnan kan koka ihop för sjuka saker.
Jag tror t.ex. att min hjärna har "planerat" det här länge, för jag minns saker som jag kommer tillbaka till i Psykosen och det är så sjukt komplicerat så ni anar inte.
Har ni varit med om det? Att hjärnan hittar på minnen? Saker som man tror har hänt som aldrig har hänt?

Hur hanterade ni insikten att ni var sjuka?
Har ni symptom, typ vanföreställningar, trots att ni medicinerar?
Är ni öppna med er sjukdom?
Om ja på förra frågan, hur reagerar omgivningen?
Klarar ni av att arbeta?

Hoppas på svar!

Hej och välkommen!

Du har nog haft fullt normalt insjuknande i paranoid schizofreni. Vad bra att du nu har insikt.
Är själv ålderspensionär och insjuknade, när jag var 18-19 år. Har varit ute i arbetslivet inom
sjukvården. Jag rekommenderar inte att tala om sin schizofreni med kreti och pleti. De flesta
kan inte ta det på ett positivt sätt.

Ja det känns så efter vad jag läst lite här inne och sådär, vad jag hört och läst på andra ställen. Ja det känns bra att jag äntligen kan börja leva mitt liv igen.
Ok, det är känslan jag också har, att jag borde vara tyst om det inför de flesta. Tråkigt att det är så.

Hej!
Det är jobbigt att inse att man är sjuk.
Jag inser ibland att jag är sjuk, ibland tror jag att det är på riktigt. Jag känner mig ofta sjukare när jag har större sjukdomsinsikt.

Jag har kvar symtom trots att jag medicinerar. Jag har mer symtom ibland och färre ibland men är inte helt utan symtom mer än någon dag i taget.

Jag är öppen med min sjukdom. Jag har blivit bra bemött.

Jag vill börja arbetsträna för att se om jag har arbetsförmåga men min läkare säger nej, oro för ny psykos då.

Jag fick min första psykos 2017. 35 år gammal.

Hur hanterade ni insikten att ni var sjuka?
Först blev jag nedstämd i och med att jag inte kunde plugga heltid. Efter misslyckade halvfartsstudier började jag istället jobba halvtid. Gick dåligt det också. Numera jobbar jag inget alls. 100% sjukersättning.


Har ni symptom, typ vanföreställningar, trots att ni medicinerar?
Nej, inga psykotiska symptom.


Är ni öppna med er sjukdom?
Nja, jag brukar skylla på utbrändhet istället för schizotyp.


Om ja på förra frågan, hur reagerar omgivningen?
De närmaste vet ju varför jag är sjukpensionär, vet inte riktigt vad de tycker om det.


Klarar ni av att arbeta?
Nej.

Charlottesometimes skrev: Hej allihopa!
Hur hanterade ni insikten att ni var sjuka?
Har ni symptom, typ vanföreställningar, trots att ni medicinerar?
Är ni öppna med er sjukdom?
Om ja på förra frågan, hur reagerar omgivningen?
Klarar ni av att arbeta?
Hoppas på svar!

Jag har symptom varje dag. Frågar nån om min diagnos säger jag som det är. Jag klarar inte av att arbeta.