1. Hur klarade ni av första tiden efter att ni fått er diagnos?
Jag upplever det ganska jobbigt, det känns som att det står skrivet i pannan på mig vad jag har för diagnos. Det känns lite som en dödsdom.
2. Hur lång tid tog det för er innan ni hade accepterat ert öde fullt ut?
När jag förstod att livet skulle aldrig bli sig likt föll jag ihop till fosterställning och grät! Men när jag förstod att jag hade psykos många år senare så var det en lättnad. För då hade jag blivit så pass bättre av mediciner att det gjorde det lättare.
Det dröjde många år innan jag fick diagnos. Visste själv men psykiatrin vägrade att ge mig diagnos. Det är inte diagnosen som är det värsta. Det är funktionshindren som är det värsta.
