Jag har inte mycket energi men jag försöker. Till skillnad från Rechard har jag en stark vilja att jobba. Göra rätt för mig, ha arbetskamrater, bidra till samhället, utvecklas, tjäna pengar.
Jag tror att människan generellt sett vill vara med där det händer och inte är lat och osamarbetsvillig. Vi vill höra till. Och bidra.
Men vi med psykossjukdomar kan generellt inte hur gärna vi än vill.
Jag har det i ryggmärgen att kämpa. Därför väggar jag oxå med jämna mellanrum. Men som sagt det sitter i ryggmärgen och är svårt att ändra på. Tro mig jag har försökt många gånger. Men med så lite energi är det alltid svårt att veta vad man står pall.
Jag har styrketränat en gång på jättelänge. Jag vill styrketräna 3 ggr i veckan men det blir aldrig så. Orken kommer emellan och förra året utmattning efter Peer uppdrag.
Nu har jag ju haft sepsis och är extra klen efter det så därför minimalt med styrketräning. Fokuserar på Loppan och hennes promenader.
Man får gradera vilket som är viktigast i ens liv. Loppan är viktigast i mitt liv, hon är ett litet liv som beror helt på mig att hon får må bra.
Nu har jag inte promenerat något mer än små turer med Loppan och till affären och sånt, sen i fredags. Så idag ska jag och Loppan ta en hyfsad tur o finvädret. Måste komma igång.
Hade rå ångest igår och tror det berodde på inaktivitet. Som sagt dosera sina krafter....
Framåt är Loppan, familj en, fysisk aktivitet, målarberkssmhet och kosten viktigast. Vill ha en bra basöinje som jag står pall.
Som det ser ut nu har jag ett Peer uppdrag i månaden. Det är lagom. Februari månads Peer uppdrag sjukskrev jag mig från.
Mindre pengar men hälsan och Loppan måste få gå före.
Nu har jag försökt och återigen fått mig skrivet i pannan hur liten arbetskapskapacitet jag har.
Recard är stark för att ha psykossjukdom. Tur för honom. Eller så är han arbetsskygg. Vad vet man.
