Har en del av er gett upp?

Sedan ni fick sjukdomen, tycker ni att en del av er har gett upp (sina drömmar, mål osv)?

Eller är ni nöjda med er "utvecklingskurva"?

Vissa blir ju inte bra sedan de fått sjukdomen, men nu pratar jag om de som är högfungerande.

Jag jobbade som en liten blå de första 20 åren av min schizofreni. Tills slut blev jag tvångspensionerad av arbetsgivaren i sjukvården, då det var finanskris. Nu är jag ålderspensionär och vet inte om jag kan räknas till de högfungerande men jag sköter mig helt själv.

Jo, jag har gett upp om att arbeta, skaffa familj, ja i stort sett allt. Dock vill jag leva och har det riktigt bra när jag inte gör någonting. Kan sova det jag behöver (många timmar per dygn). Behöver inte prestera något. Tycker det är skönt.

Har betalat studielånen för jag hann gå 3 år på universitet innan jag blev psykiskt sjuk. Levde sedan på stabiliteten Lithium gav och försökte jobba i 10 år med att programmera datorer. Orkade inget socialt umgänge men klarade jobbet tills jag började bli paranoid i 35 års åldern. Då gick det inte längre.

Idag minns jag tillbaka på tonåren. Då låg jag mycket på sängen och läste böcker. Var just aldrig ute och festade och levde om. Skulle nog ha gjort det om inte mina föräldrar var frireligiösa. Hade varit bättre för min utveckling men tror nog att jag blivit sjuk ändå. Har inga barn. Det känns bra.

Geta skrev: Jag jobbade som en liten blå de första 20 åren av min schizofreni. Tills slut blev jag tvångspensionerad av arbetsgivaren i sjukvården, då det var finanskris. Nu är jag ålderspensionär och vet inte om jag kan räknas till de högfungerande men jag sköter mig helt själv.

Du har verkligen kämpat väl Geta!

Jag har gett upp allt: arbete, flickvän och intressen. Låter gnälligt, men så är det.

Vet inte om det är något att rekommendera. Jag tycker att man ska få ge upp med hedern i behåll.