Skulle ni valt att INTE få schizofreni?

Jag hade en framtid i ett yrke och jag hade en påbörjad musikkarriär. Allt blev till aska. Bitter? Kanske i viss mån fast jag har vant mig att leva med den också.

Blev schizofren så tidigt. Visste att det skulle bli mitt öde.

I min pappas släkt fanns många med psykossjukdom. Jag var livrädd för att drabbas. När jag var 14 år fick jag min första psykos och jag insåg att mina farhågor inte bara var vilda fantasier.

Min pappa var sjuk på ett säreget sätt. Han tålde inga ljud, var enormt aggressiv och hade idéer om verkligheten som inte stämde. Dessutom var han incestuös och äcklig. Varje morgon satt han vid frukosten i pyjamasen och exponerade sitt kön. Mamma sade till, men nästa morgon var det likadant. Osv osv

Jag vet inte vem jag skulle vara utan diagnoser. Som att radera mig och ersätta med någon annan, som jag sa till en psykiater. Det vill jag ju inte, tror jag. Men visst, då hade jag kunnat bli polis.

Det är nog ditt asperger som talar. Ingen sa nåt om att radera personligheten utan det handlar om att bli fri från besvär vilket vilken vettig person som helst hade velat. Alla fall med just diagnosen schizofreni för där vinner du inga fördelar alls i livet.

Cosmos skrev: Jag hade en framtid i ett yrke och jag hade en påbörjad musikkarriär. Allt blev till aska. Bitter? Kanske i viss mån fast jag har vant mig att leva med den också.

Ja. Det där med bitterhet är inte lätt alltså. Jag har själv känt mig extremt bitter över alla drömmar som aldrig kommer bli verklighet nu. Det har tagit många år för mig att komma över och acceptera det....