Hur började det för dig?

Hur började din psykiska sjukdom? För mig vad det oro när jag gick hem från jobbet, vilken växte och tvingade ut mig på promenader, ibland även om nätterna. Sedan fick jag min post sent en dag och var övertygad om att nån granne fått den först och läst den. Hörde även mamma skrika på mig.

För mig började ångesten tidigt. Gick på BUP som 8-åring pga ångest.

Psykosen kom först när jag var 19. Långvarig insomnia och stress över allt möjligt, skolan, flytta hemifrån, olämpliga föräldrar, vidare studier efter gymnasiet och mer som jag inte vill berätta. 

Vill helst inte tänka på det förflutna just nu. Det har redan varit. Det är omöjligt att åka bakåt i tiden. Lätt att vara efterklok, tyvärr.

Hade en djup depression efter stress som 18-åring. Psykosen kom som ett brev på posten ett år efteråt.

Svårt att säga exakt hur det började.

Men det började med en misstänksamhet mot andra. Det kunde till exempel vara att någon stod utanför huset och det gav tankar i stil med "vad gör de utanför mitt hus, spionerar de på mig?". Sedan började jag tänka samma sak om människor på tunnelbanan. Delade vid det tillfället lägenhet med 3 andra, och fick för mig att de och deras vänner försökte förgifta mig/droga mig. Det kom smygande och blev så småningom allt mer påtagligt. Dessa tankarna började i samband med enorm arbetsbörda, rörigt privatliv, och att jag inte fick ett jobb som jag gärna ville ha. Till sist gick det över till att jag såg personer jag kände trots att de inte var där, taktila och olfaktoriska hallucinationer. Det hela ledde till ett besök på psykakuten och slutade med en inläggning

Min första psykos fick jag som 14-åring. Mycket ensamhet och hänvisad till hemmet där situationen blev helt ohållbar. Min pappas incestuösa försök att förföra mig med samtidig misshandel och min mamma som blundade gjorde att jag blev ännu mer ensam i tillvaron. Hade tvångsidéer om att döda min mamma med klockslag och allt.

Min definitiva skjuts in i mörkret var när jag var 25. Föregicks av svår dödsångest och djupt grubbel över mig själv och min betydelse ungefär ett år innan. När jag insjuknade fanns aldrig någon väg tillbaka till den jag var