Att skilja på hur man mår

Jag har jättesvårt att skilja på om jag mår bra eller om jag mår dåligt. Vad känner jag egentligen? Det är så svårt för inuti är det ett sådant trassel att jag bara inte vet, vågar inte ens tro vad jag känner.

Hur är det för er, har ni svårt att skilja på om ni är glad eller ledsen till exempel? Jag kan inte skillnaden.

Har också svårt att förstå hur jag mår ofta men inte alltid, ofta är det så att när jag mår bra så tror jag mig må dåligt eftersom jag lidit mycket den senaste tiden av mitt liv så jag vågar inte släppa och tro på att jag mår bra när jag väl gör det. Sen så tror jag mig må bra när jag är ledsen och gråter, på något sätt kan jag njuta av att gråta. Men jag tor inte att jag tycker om att lida, utan jag tror att jag tycker om att gråta eftersom jag närmar mig mig själv då, mitt innersta, jag lyssnar på mig själv och dessutom släpper gråt på spänningar. Man kan må bra av att gråta ut.

Men något jag verkligen kan urskilja är rädsla, känner rädsla och ångest mycket ofta, nästan hela tiden. När jag mår så så vet jag vad jag känner, jag vet att jag är rädd. Jag är ju hypokondrisk väldigt mycket och har bacilskräck dessutom så det kan jag veta när jag mår så.

Jag har aldrig haft problem med att känna om jag mår bra eller dåligt. Större delen av mitt liv har jag inte mått så bra egentligen och det började långt innan jag insjuknade, men jag har alltid varit medveten om det och periodvis oroat mig över det.

Jag förstår nog vad du menar, Saari... <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) --> förut, brukade jag tänka:"Jag är för trött, för att göra saker och ting - men för pigg för att kunna sova!" :rolleyes: j-vlar rävsax man hamnat i! :evil: