Tvångspsykvård är riktigt långt från god psykologi

Hur bra är LPT rent psykologiskt för den anmälde/åtalade? Är det inte väldigt nazistiskt att psykologer inte är sakkunniga vid "förhandlingarna" som egentligen bara handlar om hur den åtalade ska tvingas lyda, aldrig huruvida eller varför. Psykdomarna utgår från att ena partens alla krav måste levas upp till, så förhandling är inte ordet men i alla fall.

Efter tvångsvård blir man aldrig mer sig lik.

Jag tycker det här fascistlandet borde bli som demokratier dvs. man borde inte få tvångsvårda ngn person som
a) inte är brottsling
och
b) kan försörja sig
Det är hur enkelt som helst och främjar god ekonomisk psykologi.

Jag tycker att frågan om LPT är mycket svår...Tanken är bra - att samhället kan gå in och hjälpa folk - att samhället bryr sig om att rädda människor. Det ger oss alla ett värde..

Som alltid är det godtyckligheten som är det stora problemet. Jag tycker att det borde vara både lättare och svårare att vårda folk enligt LPT. Det som behövs är ordentliga lagar och regler för när LPT är en åtgärd. Som det är nu känns det som att det är något av ett Lotteri om man blir LPT-ad eller inte. Det handlar om vilken läkare man träffar och vilken subjektiv bedömning han gör. Kanske borde det finnas tydligare och mer konkreta kriterier för läkaren att gå efter - än att han ska bedöma om man är en fara för sig själv eller inte.

Det är så himla kränkande att bli frihetsberövad! Det är ett farligt vapen som läkarna har. Så länge det finns och det hävdar jag att det måstre göra - så kan dåliga läkare alltid använda det fel. LPT används felaktigt mot personer som befinner sig i en oerhört utsatt situation.

Jag har fått LPT en gång och blev hämtad av polis - skrivet av en läkare som jag aldrig träffat! Det var semstertider och han fick ett mail som egentligen var avsätt för min psykolog. Det fanns inget självmordshot i det. Det enda jag skrev var att allt kändes hopplöst - och att jag därför inte mådde bättre av att vara på sjukhus. Han tog det som att jag inte hade någon sjukdomsinsikt och att jag därför ville dö eller något..... Jag hade aldrig träffat eller ens hört talas om den läkaren. Jag har aldrig träffat den läkaren senare heller. Grovt tjänstefel är vad det är!

På psyket föröskte jag överklaga beslutet men ingen ville ge mig information om hur man gör detta! Jag fick ingen hjälp alls. Jag fick inte ens låna telefon för att ringa min vän som är jurist. De hade inte brevet jag skrivit - bara läkarens felaktiga utlåtande om att jag var självmordsbenägen. Jag mådde rätt bra och försökte resonera och prata med dom - förklara att det skett ett misstag. Då fick jag en ny diagnos. Jag var inte bara schizofren - utan också ett solklart fall av borderline! En person som vill ta livet av sig och som hotar om detta - men i nästa sekund är glad - charmig - öppen - hon är väldigt omogen känslomässigt!
Du kommer att lära dig leva med din borderline sa läkarna - men det kommer att ta många år för dig. "Jag vill leva skrek jag". Ingen lyssnade. Alla litade på läkarens bedömning av mig. En bedömning han aldrig gjort.

Jag fick stanna på sjukhuset i tre veckor och medicinerades hårt. Ett halvår senare hade jag varken schizofreni eller Bordeline diagnosen kvar. Jag har Aspeger-syndrom!

Sånt här kan hända!
Ändå så tror jag att det finns 1000-tals människor som räddats av LPT.

Ens världsbild rasar samman vid tvångsvård, det gjorde min, jag borde fått varningar innan jag `kidnappades` , eller i alla fall borde det ingått i min uppfostran att veta vad det innebär med ett mentalsjukhus och vad som finns i livet och vad man kan råka ut för om man som jag redan som liten ( ! ) hade svårigheter.

Läste nyss ditt inlägg Hanna_Norr och det är kass verkligen att sånt kan hända , moment 22 , , men tack och lov verkar det ha ordnat sig