Jag har nära till en affär, tar bara ca fem minuter att gå dit. Ibland tar jag några ostskivor när jag inget annat har. Fast cigaretter ser jag minsann till att alltid ha. Jag brukar köpa på mig färdigrätter så jag har, men ibland tar det slut.
Nja, det vete fasen... Jag umgås ofta med en vän med samma diagnos som mig, det brukar räcka. Om boendestödet ser att lägenheten förfaller, finns det då risk att larmet går och man riskerar att hamna på gruppboende? Det vore förödande för självkänslan.
Har aldrig haft boendestöd och behöver inte det. Tänkte just på att de friskaste av oss skulle nog kunna jobba som boendestödjare. Kommunen skulle också tjäna på att ha det så i och boendestödet skulle bli billigare via lönebidrag. Samhall skulle också kunna ägna sig åt att hyra ut boendestödjare till kommunerna.
