Kroppskännedom kan nog vara bra vid dissociativa symptom, som depersonalisation, där man inte känner igen sig själv eller betraktar kroppen som sin egen.
Under min barndomsuppväxt så fick ingen röra mig - jag var iskall/en isbit - alla frös runtomkring mig, säkert flera minusgrader. Men sen när jag blev tvångsinlagd/tvångsmedicinerad våren 1990 när jag var 18 år gammal och fick kroppskännedom och sånt då mjuknade jag. Idag har jag inte samma obehag som när jag var ung av att någon rör vid mig.
