Terapi mot röster

Psykiatrin har sagt att jag har 5-7 års skov då jag återinsjuknar! Det stämmer ganska bra om man ser tillbaka då jag för första gången insjuknade eftersom jag har hamnat på psyket ungefär var 5:e - 7:e år sen våren 1990.

När jag återinsjuknar så är det som om den abstrakta världen (4 D - världen) har tagit helt över den konkreta världen (3 D - världen) och mig helt. För mig finns en värld till utöver den här världen, som om det finns två världar. Idag lever jag kanske 50 % - 70 % abstrakt värld och så länge det inte är mer än så - så behöver jag inte lägga in mig på psyket.

Abstrakta världen finns för mig antagligen för att jag har mina symptom! Ju mer symptom jag har desto mer påtaglig/tydlig blir den abstrakta världen för mig. Är lite bitter/besviken på psykiatrin som inte har kunnat eliminera alla mina symptom till noll. Har man inte lyckats med detta med mig under snart 30 år så kan man väl klassas som kronisk psykisk sjuk. Tog lång tid för mig att förstå att psykiatrin är inte till för att bota patienter utan mest för att lindra symptom.

Jag fick alla mina symptom våren 1990 och ser det som om jag fick en gåva från helvetet som ingen vill ha men som jag blev påtvingad att ha!

Hursomhelst, man kanske ska vända på det och se sina symptom som tillexempel hörselhallucinationer till någonting konstruktivt/positivt? Se det som en gåva man har fått och utnyttja gåvan till någonting bra?

Sen visste jag inte att de flesta människor som inte hör röster men som vet att det finns dom som hör röster är lite rädda för rösthörare! Röster är inget man helst vill prata om för det verkar vara så känsligt! Röster/hörselhallucinationer, hur farligt kan det vara egentligen?

Urk. Mycket värre idag. Jag försökte ringa min dr men kontaktpunkten stängde kl ett. Jag vill ha en nödlösning om det blir värre/fortsätter under helgen. Jag vet inte om jag bara kan ösa på med de medicinerna jag har eller om jag borde ha något annat.
Känner mig verkligen maktlös i sådana här situationer, jag hatar det.

Utomjordingen, eller hur. Jag vågar inte berätta till alla som jag vill berätta till för jag är rädd för att de ska bli rädda för mig.

Om jag skulle ha en nödlösning när det inte finns andra medel att ta till för stunden så skulle jag dricka öl just för en liten tid i alla fall!