Att vara älskad gör mig galen!

Som jag kanske har nämnt, så har jag träffat en kille. Han är väldigt fin och respektfull, och ger mig mängder av kärleksbevis. Problemet är bara att jag inte kan ta emot kärlek, jag blir deprimerad, självmordsbenägen, gränspykotisk.

Jag vet inte varför. Kanske på grund av en mindre nyttig relation när jag var i gymnasieåldern, men det är ju för sjutton hundra år sedan. Jag kan bara inte hantera kärlek så som andra kan - kan inte inte ge och ta emot.

För första gången på ett halvår har jag haft självmordstankar. Jag som istället borde vara glad över att ha hittat någon, efter att ha varit singel så länge. Hur jävla knäpp får man egentligen vara?? 8O

det är väl inte så lätt att ta emot o ge kärlek om man inte är van vid att få kärlek och respekt...ta en dag itaget och stressa inget..lugna drag..

lycka till! du precis som alla andra är värd kärlek.

Jo, Du är nog en knäppis. <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->
Inte så konstigt kanske att Du just nu mår dåligt av situationen. Du är ju inte van vid den. Men härda ut för det kommer att bli bättre, mycket bättre.
Kramiz :hjärta

Det undrar jag också varför förälskelse är så
psykosframkallande. Kan det ha något med
dopaminet att göra.

Jag tycker också att det är betungande att vara älskad och behövd.
Låter kanske konstigt, hur ofta han man inte läst om människor som mår så himla dåligt för de känner att ingen älskar dem.

Att så många människor behöver, gillar och älskar mig, det stör mig faktiskt. Det är en belastning.

Du har väl bipolär och då kan väl depressioner komma då och då. Jag tror att din depression beror på bipolariteten och kanske inte alls på kärleken utan det råkade sig bara hända att en depression kom just då.