Kärlek

Jag älskar mina föräldrar, det är väl allt. Hur har du det med känslor, främst kärlek? Jag är inne mycket på Facebook och där är det "kram, kram, jag älskar dig, jag finns här för dig". Alltså sånt som andra skriver till mina Facebook-vänner.

Jag har googlat och tror jag är schizoid. Jag har aldrig älskat en kvinna, det har bara varit det köttsliga.

Inte underligt att man börjar fundera på om man är ond, nån slags demon. Älskar du någon?

Du Fantasio! Man måste bjussa på sig själv i en relation! Själv känner jag hur kärleken ganska hastigt kan förändra ens livsmönster! Du älskar ju dina föräldrar, bara det är ju stort!

Som bilden säger, allt hänger på vilken attityd man har till sin kära osv!

Hur går det med dig och din flickvän?

Jodå, det går bara bra! Men jag försöker säga dig, det finns alltid ngn för ens personlighet, men man kan inte sitta vid skrivbordet och bara vänta, man måste kämpa också! Sedan bör man försaka grejer som inte är bra i en relation!

Kärlek är sällan himlastormande. Det kallar jag förälskelse, snäppet under, så att säga. En förälskelse är trevligt och kan bli till kärlek. Det har jag upplevt, men aldrig kärlek.

Jag brukar citera en gammal kvinna ja inte kommer ihåg namnet på; "motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet". Älskar man något hatar man något annat så är det bara.