Dömda att leva ensamma?

Mer
4 år 2 månader sedan #1219227 av Melody
Nu vet jag att en del här har partners och en del föredrar vara ensamma...

Men, många av oss är ofrivilligt ensamma. Och lär inte få partnern vi önskar? Någon som är hyfsat frisk och som vi matchar?

Hur hanterar ni dessa tankar och har ni funderat på hur ni vill tillbringa resten av ert liv?

(Jag tror på bön, och absolut Gud har hört mina böner. Men ändå...tvivlen finns där som orosmoln ibland. Och för er som inte tror, universum är säkert på er sida..men ändå tänker ni inte ibland på detta dilemma?)

Era synpunkter?
Mer
4 år 2 månader sedan #1219228 av Clean
Svar från Clean i ämnet Dömda att leva ensamma?
Jag vill helst inte va helt ensam. Men vanligt folk förstår inte en. Likaså andra psykisk sjuka som inte har haft eller har psykoser förstår inte en. Jag har några vänner som förstår.
Sedan skulle jag ha förlovat med en som har bipolär med psykoser. Men jag klippte det. Gick för fort fram. Sen har jag haft lite strul som är då strul och ingenting.

Jag tror ni brudar har lättare få partner för ni är bättre anpassade. Än oss män som är jättetrista. Jag tror schizofrenin tar hårdare på oss män. Med våld. Och farligt.
  • PsychoWard
  • Besökare
  • Besökare
4 år 2 månader sedan #1219229 av PsychoWard
Svar från PsychoWard i ämnet Dömda att leva ensamma?
läste precis om att Heliga och Obefläckade Jungrun Maria berättat om sin ensamhet:


"[..]Jag önskade alltid i mitt hjärta, att jag skulle få leva till tiden för hans födelse och kanske förtjäna bli Guds moders ovärdiga tjänarinna. Jag lovade även i mitt hjärta, att, om det vore honom välbehagligt, bevara min jungfrulighet och aldrig äga något i världen, men om Gud ville annorlunda, så skulle hans vilja ske och icke min, ty jag trodde, att han kunde allt och endast ville det som var nyttigt för mig. Därför antvardade jag all min vilja åt honom.

När den tid stundade, då jungfrurna enligt lagen skulle visas i Herrens tempel, var jag också bland dem, eftersom mina föräldrar lytt föreskriften, och jag tänkte inom mig, att för Gud var intet omöjligt, och eftersom han visste, att jag intet önskade, intet åstundade förutom honom, kunde han bevara mig jungfrulig, om det behagade honom; varom icke, skulle dock hans vilja ske. Efter att ha hört allt som befalldes i templet, återvände jag hem och brann nu mera än förr av kärlek till Gud och upptändes dagligen av nya heta kärleksbegär. Därför drog jag mig mera än vanligt tillbaka från alla och var allena dag och natt, storligen fruktande att min mun skulle tala eller örat höra något, som var emot min Guds vilja eller mina ögon se något av världens tjusning. Jämväl i tystnaden hyste jag fruktan och ängslades mycket över att jag kanske förteg det som jag hellre bort säga.


När jag så oroades i mitt hjärta, ensam med mig själv, och satte all min förtröstan på Gud, rann det mig i hågen att begrunda Guds stora makt, hur änglarna och allt skapat tjäna honom, och hur outsäglig och obegränsad hans härlighet är. När jag tjusades av denna tanke, såg jag tre underbara ting: jag såg en stjärna men icke en sådan, som lyser på himlen, jag såg ett ljus, men icke ett sådant, som lyser i världen, jag kände en doft, icke som av örter eller något liknande, utan outsägligt ljuvlig, och den uppfyllde mig helt, så att jag jublade av fröjd.


#svenskaprofeter
www.prophecyfilm.com/swedish/hb/band1bok1/b1_b1_kap10.htm
Mer
4 år 2 månader sedan #1219234 av Kloppe
Svar från Kloppe i ämnet Dömda att leva ensamma?
Vill gärna tro att jag kan hitta någon,
Men det är nog svårt om man som jag fyllt 53.

Det blir bättre och bättre dag för dag.
Mer
4 år 2 månader sedan #1219245 av Melody
Svar från Melody i ämnet Dömda att leva ensamma?

Johannes skrev: Vill gärna tro att jag kan hitta någon,
Men det är nog svårt om man som jag fyllt 53.


Jag tror och hoppas du finner en livskamrat. Det är möjligt fortfrarande!
Mer
4 år 2 månader sedan #1219253 av Geta
Svar från Geta i ämnet Dömda att leva ensamma?
Jag tror att det är lite mycket begärt att dejta en helt psykiskt frisk partner. En kompis med cykloid psykos var gift men mannen begärde skilsmässa. Han sa att om de skulle fortsätta vara tillsammans skulle han också bli sjuk. Hon gick under efter det.