Vem är er största kärlek?

Min är en jurist. Han vet inte om det. Träffade honom första gången när jag var sexton år. Nu är det flera år och vi har inte setts eller hörts. Han jobbade som forskare med topphemliga uppdrag innan som jurist. Fast han berättade om det som han kunde. Vilket jag inte nämner fler detaljer. Han är gift. Han ville ha mej vid sidan av. Men det ville inte jag. Tänkte på hans partner att man kan inte göra så. Eller så har jag haft psykoser som trodde det.

Säger en stilig karl att han jobbar med topphemliga uppdrag ska man nog ana ugglor i mossen. James Bond... eller inte. Kan ju sagt va något du inbillar dig också. Min största kärlek har jag just mött. My african queen.

Jag har aldrig haft någon stor kärlek. Jag är inte kapabel att känna kärlek annat än till mina föräldrar.

Fantasio skrev: Jag har aldrig haft någon stor kärlek. Jag är inte kapabel att känna kärlek annat än till mina föräldrar.

Du måste ha snälla föräldrar. Synd att man inte har såna. Går man generationer längre tillbaka däremot är det en annan sak.

Jag blev otroligt förälskad i en person som jag träffade när jag var 14 år. Jag var ung och olyckligt kär. Mina känslor höll i sig i 3(!) långa år, sedan var det dags att gå vidare. Har inte älskat någon så mycket som jag gjorde då, dock. Sen skulle ju psykofarmakan komma in i mitt liv, och det påverkade mitt känsloliv väldigt mycket.

Var A som jag blev kär i när hon var 19 år och jag några år äldre. Hur skulle jag kunna förklara det för henne autistisk som jag var. Jo! Se ni studiemässigt gick det bra, men mitt sociala liv var kasst under 1970 talet. Har ju bättrat på sig (som tur är)!