Rädd för döden

  • Jocke
  • Offline
  • Jubelhedersmedlem
  • Jubelhedersmedlem
  • raka spåret är enklare än kringelikrokar!
Mer
9 år 3 månader sedan #706176 av Jocke
Svar från Jocke i ämnet Rädd för döden
Nej, jag vet inte åt vilket håll jag kommer att hamna i? Eftersom mina relationer med ngn inte fungerar på de flesta, så är jag rädd för att min levnadshistoria kommer att misskrediteras? Döden som en ångestfälla kan jag inte släppa! Men egentligen har jag inte så mycket att leva för egentligen. Förstärkning av ord, verkar jag vara en specialist på? Vill leva livet fullt ut!

Vars är världen på väg?
Mer
9 år 3 månader sedan #706177 av Geta
Svar från Geta i ämnet Rädd för döden
En kompis från psykiatrin sa- att hittills har alla klarat av att dö av dom som dött.
  • Jocke
  • Offline
  • Jubelhedersmedlem
  • Jubelhedersmedlem
  • raka spåret är enklare än kringelikrokar!
Mer
9 år 3 månader sedan #706179 av Jocke
Svar från Jocke i ämnet Rädd för döden
hur vet man det?

Vars är världen på väg?
Mer
9 år 3 månader sedan #706180 av Geta
Svar från Geta i ämnet Rädd för döden
Ingen mer än Jesus har kommit tillbaka.
Mer
9 år 3 månader sedan #706224 av Zoidar
Svar från Zoidar i ämnet Rädd för döden
Rädd för döden, inte ikväll i alla fall. Mitt hopp är hos Jesus, och jag tror att han kommer ta mig hem.


Anchored in Christ ✟

Mer
9 år 3 månader sedan #706262 av Saari
Svar från Saari i ämnet Rädd för döden
När man är suicidal tror jag att man kan vara mycket ambivalent till livet och döden. Det skapar en ångest som gör att man helst vill avsluta allting. Men om man är trygg med att man vill dö och ska dö, när var och hur, då släpper ångesten och ersätts av lättnad.

Jag har haft tur. När jag gjort suicidförsök så har jag inte lyckats och är idag tacksam för det. Jag missade till exempel tåget jag skulle hoppa framför med bara några meter, ingen bil körde över mig när jag sprang ut på vägen och när jag skurit mig för att förblöda så har jag inte heller lyckats.

Däremot var jag en gång nära på att dö av misstag, en självskada som blev livshotande. Och då ville jag leva, så jag blev jätterädd. Hade jag inte redan varit på sjukhuset så skulle jag nog inte överlevt.

Förut, så sa jag att min dödsorsak kommer vara självmord. Jag var säker på det, även när jag mådde bra. Jag visste bara att det skulle ta död på mig, min sjukdom. Men så tänker jag inte längre, utan nu ser jag fram emot att bli 80 år.

Själva döden är nog inte så läskig, det är vägen dit som är det. Jag hoppas som Admin1 på knall och fall, det värsta vore nog att bli dement.

Men när jag dör, då tror jag att något annat tar vid. Jag kommer inte sluta existera, utan det är bara min kropp som dör. Jag har tänkt på det där med evigt liv, och jag vill nog inte ha evigt liv även om jag får må bra. Jag tänker mycket på min farmor som blev väldigt gammal, hon hade haft ett ganska så bra liv i det stora hela och var på något vis redo att dö flera år innan det hände. Inte på ett makabert och depressivt sätt, bara rent realistiskt. Hon hade fått se så mycket, se sina barn bli stora, deras barn bli vuxna och få barnbarnsbarn också. Min farfar dog 1986 och hon längtade nog efter honom. Allt jag vet är att hon är i vila och mår bra, jag känner det inom mig.