ingrid64marie skrev: har känslan av att stora delar av byn min vet vad jag har för diagnos, det är liten by och skvaller löper gata upp, gata ner, bryr mig inte så mycket om det mer, för jag är den jag är och min sjukdom är en del av mig, tycker ibland att man får ta tillvara på det som är positivt i sin personlighet och inte stirra sig blind på diagnosen. Jag har haft en väldigt bra läkare och han sa du har en sjukdom men tänk på att du inte är din sjukdom och det är rätt. Jag är Jag min sjukdom enbart en del av mig men den jag är det är en människa med bra kvalitéer.
Jag har en diagnos och den skiljer jag helt från att vara scihzofren då jag inte är en vandrande sjukdom jag är en människa med en diagnos och smittar sällan.( kan ju vara någon som berättar om sin verklighet och då om man bor ihop kan den andre också få en psykos men skiljer man dem blir den medinsjuknade frisk)
Jag är öppen om min sjukdom och möter en parvel på ungefär 4 år som sade till mig, hej Nissegossen då vet man att föräldrarna har kollat både på viska.se och andra ställen och har knappast gjort något annars hade jag inte varit kvar här i nu 15 juni i 27 år. De som hade barn när jag flyttade hit är ju vuxna och de hälsar glatt på mig. ingen tar avstånd och förr satt jag på balkongen och gjorde pappersflygplan helikoptrar och fallskärmar vilka dessutom flög över taket och förmodligen fastnat i ett träd. En granne sade du gör gårdens bästa flygplan
Jag har alltid hjälpt äldre med att handla och mot kvitto fått tillbaka mina pengar. de flesta är nu döda.
kort sagt, jag har alltid gjort mig nyttig för andra. tror inte att någon är rädd eller tar avstånd från mig.
