Fantasio skrev: Jag skäms över min diagnos och förväntar mig ingen förståelse från andra. En gång kom en fd arbetskamrat fram till mig när jag var i ett stadsdelscentrum, jag fick gå dit fast jag var inlagd. Då sa jag att jag var utbränd, vill jag minnas. Om inte jag accepterar minsjukdom, hur ska då andra kunna göra det? Jag tror att min storasyster läst på, Geta.
Jag förväntar mig inte heller förståelse från andra men jag har en förhoppning om det.
Jag känner ingen plikt att tala om min psykiska hälsa med vem som helst för att minska på stigmat.
Det orkar jag helt inte. Jag flyttade hit till den här stan för 20 år sedan, där ingen kände mig. Försöker
så mycket som möjligt att vara anonym, men förstår att idag känner många igen mig.
Tror inte att det är så mycket stigma i förlossningspsykos som med schizofreni. Förlossningspsykos har en naturlig orsak. Det ser man sällan vid schizofreni.
