När är det okay att ljuga?

Jag menar lite av varje.

Vissa ggr berättar jag öppet andra ggr väntar jag när det håller på att bli mer än bekanta.

En kille på min utbildning, andra terminen, berättade vitt och brett om sin schizofreni. Han åkte ut.

Man får inte arbeta som läkare om man schizofreni Såg det på House nyligen..

Berättar personligen inte för någon då jag gått på lite nitar, samtidigt som jag skäms för att folk aldrig får komma mig inpå skinnet och relationerna inte brukar bli så djupa för det. Är därför rätt mycket ensam - vilket egentligen är vad jag är rädd för att vara? Vettefasen vad som är bästa angreppet ändå.

Att berätta om sig själv är alltid svårt, oavsett bakgrund. Man vill ju helst framtså som en komplett individ som dels har erfarenhet men dels har få problem. Att vänta med att berätta tills ämnet kommer på tal är ju det bästa. Alla människor har faktiskt problem även om de flesta inte har så allvarliga sådana. Här i Sverige tycks självförtroende vara en bristvara, kanske beror det på Jantelagen. Om inte annat kan ju ett samtal med den nyfunna vännen börja där.

hur kändes det för dig att han åkte ut? satte det inte press på dig själv som oxå lever med psykoser eller psykossjukdomar? måste vart hårt att studera när man vet att skulle man öppna upp sig själv så åker man ut. vad hemskt. nej jag är mej själv och jag pratar öppet om alla mina diagnoser. jag har märkt vissa positiva reaktioner att dom gillar att jag kör raka rör och puckar och ger dom en chans att ta ställning. jag ger inte upp. visst krävs mycket för en människa att våga inleda en vänskap, men jag har ingen tid lust och ork att krångla till det.