Finns det någon skillnad mellan en första och andra psykotisk episod?

Skillnad mellan första och andra psykos: jag var mer medveten, hade mer insikt. Likt förbannat slutade det miserabelt. Man var medveten om att ngt var skumt liksom. Svårt att förklara.

Nästan manisk en massa idéer skapar saker känner dig stå på topp, kan inte sova, sedan lurar sjukdomen dig får du då inte sova, psykotisk nästa dag.

Är detta rätt beskrivet?

När psykosen kommer så jäklar, sämsta läget då. Då önskar man att man var i en platon så man hade nytta av psykosen.

Vad vi skriver om här har förmodligen inget med den Grekiske filosofiske Platon att göra ändock filosofera över platonisk kärlek vad är det?

Platonisk kärlek är den vackraste kärleken i mitt tycke. Den sker mellan sinnen och ibland hjärtat.

Jag var lika lost vid andra psykosen.