Men vänta det är något som inte stämmer.

jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag blir så upprörd.-Efter allt jag levt igenom så har september genom åren alltid varit extra speciell. Och jag glömmer aldrig bort september 2014 , det var den 29.e september. Jag var inlagd på avdelning, i mitt rum från fönstret lös solen in och jag vaggade i sängen mitt framför inför solen och det var som att solen log mot mig. Tillslut kom en i personalen som sträckte ut armen och sa att det var kvällsfika. Det måste vara något med september för min del. Allt annat är orimligt !!!!!!

HÄR ÄR MER SOM GÖR SEPTEMBER SPECIELL:

Första gången jag blev bosatt med min familj och kom till Sverige var i september (år 1996). Jag kom 27.e september 1996. Jag såg detta huset för första gången i mitt liv! Jag fick se mormor för första gången i mitt liv, farmor och ja flera.

Men sen även massa annat.

jag fick min psykos i september 2014, och var ute natten till den 9 september efter sett en demon i mitt rum, jag såg en hare springa över en kulle, den natten var så fin, måne och jag gick runt på många ställen i kommunen. Jag spelade musik, med skivan: absolute love 2001. I toni braxtons låt där sjöng hon bland annat "you are playing me through the night, till the dawn". En annan låt senare i skivan innehåller citatet: "Until the morning takes you away". Och precis så var det, morgonen tog demonen ifrån mig. Demonen var i mitt rum och när jag kom tillbaka till mitt rum efter varit ute den natten var demonen fortfarande kvar och på exakt samma ställe i rummet, men gryningen tog den iväg. Solen gick upp kl 6 på morgonen då, Pappa ringde mig på morgonen och just när han pratade med mig så sa han att han såg en ekorre.

Jag hade en jätte speciell vaknatt runt 18 september 2014, under en psykos, det var mellan mig och min mamma - jag glömmer det inte! Går inte in på vad det var. Men det var en jätte speciellt natt!

När jag kom till psykiatrisk avdelning 24 september 2014, var det en kvinna på avdelningen där som hade jätte stora skulder och det hade knäckt henne. Andra patienter hade berättat att hon var ursinnig och sprang runt och slog på lamporna i matsalen osv. men varje gång jag var i närheten så var hon inte alls så, hon tyckte om mig och brydde sig, när mina föräldrar kom på besök så ville hon se vilka dom var. När jag satt och tittade på solen så gjorde hon mig sällskap. När hon såg mig glad en gång så skrattade hon! Men med att september slutade så försvann hon exakt också, eftersom jag på flyttade avdelning. Jag kommer aldrig mera se henne igen och hon försvann exakt med att september försvann!

Den personen jag var kär i var född i september, den 30 september, blev kär i år 2011. Jag har aldrig tyckt om någon annan mer.

Mitt jobb, hamnkrogen, första gången jag var där var 11 september 2016, och det blev mitt jobb!

Det största bråket mellan mig och föräldrarna var i början av september 2016. När dom tog medicinförpackningen ifrån mig.

Runt den 10 september 2016, fick jag hyperglykemi. Massiv dimsyn etc.

Den 12 september 2016 under vaknatt fick jag tillbaka det som jag mest ville ha. När jag var liten och kom hit så var det första jag lade märke till, högtalarna i taket, dom var det första jag lade märkte till och jag hade våningssäng och var i höjd med dom när jag skulle sova. jag tyckte om dem jätte mycket och såg dem från min säng. Men ett tag senare monterade pappa bort dem och de var sedan aldrig där!! Vid ingången till rummet fanns ringklockor som hängde. När det var läggdags bar pappa mig mot rummet och jag strök händerna längs klockorna och ringde på dem varje kväll. Dom klockorna försvann sedan med tiden också. vi hade en tavla i hallen när jag var liten men som också försvann! Men under en vaknatt 12 september 2016, alltså när 11 september tog slut och det var början av 12 september, så var högtalarna i taket tillbaka, ringklockorna och tavlan, det var från ena sekunden till den andra tillbaka igen! Och nu är dom igen! Det gick!! (parallella världar)

självmordsförsök den 14 september 2016, pga att jag "gick in i väggen". Jag blev utmattad efter all psykos tid som varit och under. Det var väldiga vanföreställningar och paranoia mani, uppe i varv hela tiden och stress. Jag blev utmattad , det tog slut, och det resulterade i extrem panikångestattack och trodde samtidigt att jag var djävulen och gud ville få bort mig från planeten! Jag försökte intala mig att det inte var så, genom att skriva på papperslappar, men det gick ändå inte att tro något annat och panikångesten pågick hela tiden. Det var skräckupplevelse. orkade inte mer. Tog extrem överdos och försökte kväva mig med internetsladd som jag knutit , kvävde mig till 70%, men pappa kom så jag avbröt själv, han fick chock. Men hade ju tagit överdosen också, när vi kom fram till akuten började överdosen få sin verkan. Hamnade på akuten, låg där och höll för öronen då jag hade vanföreställningar om personalen på akuten, somnade sen och inte förrän då lade sig panikångesten, dagen efter sov jag massa och blev därefter skickad till avdelning.

Min halvbror som är den enda som brytt sig mest och som var den personen som tog emot mig i vår hemort när jag skulle träffa pappa är född i september. Han är den som haft störst roll för mig. Jag fick åka i hans bil. Dessutom såg jag att han gick med i facebook för första gången i september! den 11 september 2011 gick han med i facebook första gången. En kompis till mig har insisterat att hon är säker på att han är min bror, kan inte vara på något annat sätt. På ett foto jag tog då hon var med råkade jag bli jätte lik han.

Jag har ändå inte fått med allt!. Den bästa låten jag hört upptäckte jag i september 2014, by the way.

Hur ska jag överleva en till september efter allt jag levt igenom ? Det är uppenbart att den månaden vill mig något !

Peter LeMarc har gjort en låt som heter Ända till September.

September kommer vara speciell för mig med, gifte mig då.

September är en fin månad.

Du har en speciell röst!