Tystnad eller argt svar, vilket att föredra?

Geta skrev: Jag brukar bli sårad, när någon som inte har hört av sig, säger att hen inte har haft tid. Det verkar vara en undanflykt. Det betyder att jag inte är så viktig att kontakta.

Det kan ju va så att man ligger långt ner på "priolistan", fast jag har lärt mig att acceptera det. En god relation bygger ju på frihet att man vill träffas och inte behöver om man inte vill. Att pressa fram en kontakt är det sämsta man kan göra. Fast visst kan vi bli ledsna när vi känner oss oviktiga.

Ibland får man nog låta vänner gå. Det är bättre umgås med de som vill träffa en. När man ger vännen frihet, så är chansen större att han/hon kommer tillbaka också. Relationer är inte enkelt.

Ja som sagt. Jag bryr mig inte. Folk säger det de vill. Svarar om de vill svarar inte om de inte vill. Jag uppskattar mer en sann människa än en som svarar för att den känner att den måste eller borde. Vara sann mot sig själv, och då menar jag inte bara jag utan andra oxå. Trevlighetsfashism är odräglig.

zoidar,

Man får välja vilka relationer man bygger på och vad de behöver. Om man kan ge det och få det man känner att man behöver. Ömsesidighet, utveckling och öppenhet är viktigt. Jag har en handfull djupa relationer, mer har jag inte ork till. Sen har jag mer fluffiga, ytliga relationer. Olika relationer ger olika saker. Men om den andre inte vill vara med är det ingen idé. Många har tappat många relationer genom psykisk ohälsa. Det är viktigt att ha iallafall några bärande relationer. Är man tex ihop med någon kan man inte tvinga den att älska en, och man kan inte tvinga sig själv att älska någon annan. Men några bra relationer bör man ha då det kan vara livlinor när man är mörkt ute. Man kan alltid hitta någon relation man kan jobba på och där man får något tillbaka. Man kan inte äga någon. Sunda relationer bygger på frivillighet.

Det här har inte gällt relationer eller vänner. Det har mer gällt offentliga personer som har sagt att de inte haft tid att ta kontakt efter överenskommelse.

Håller med om att myndigheter har en tendens att tycka att de betyder mer än vi. De är inte på samma våglängd utan viktigare. Vi FÅR hjälp, de ger hjälp...då tycker de att de är lite viktigare. Det tycker tex min kp som jag surnade till på en gång och rök ihop med. Vi är precis lika viktiga som de. Vi gör det gå kan på våra platser för att bidra. Precis som de. Jag får ofta agera sjukgymnast för min kp som dräller av skador. Men det får jag inte betalt för. Jag ska bara vara tacksam för den tid HAN ger mig. Men han får lön för det. Han ska vara professionell och inte ryka ihop med sina patienter. Han är sketredig ibland, men oftast bra. Jag är i alla fall glad att jag stod upp för mig. Det är inte ofta jag gör det. Men det kändes rätt, och jag vågade. Han ska inte trampa på mig bara för att han har lön.

zoidar skrev: Jag är den som blir mest sårad när någon inte svarar. Då föredrar jag argt svar.. Ni?

Argt svar helt klart.

Jag föredrar att tjafsa klart, tills man kommer fram till nåt.

Minns nån gång när jag försökte förklara nåt om mina känslor och min livssituation till mamma via mail. Skrev i tre timmar men fick inget svar. Då kände jag mig osynlig.

Krokus, det förstår jag. Man vill ju veta att man finns.