Kan man återfå normal funktion?

Små steg mot ett rikare liv. Se till det man faktiskt har och inte sätta ribban för högt. Att gå genom sjukdom och hantera den är utveckling. Man är inte samma människa nu som innan man blev sjuk. Man har växt genom utmaningar och växt åt ett annat håll. Det gamla livet är inte längre en möjlig väg. Titta på blommorna och växterna, de vänder sig mot solen. Ser sina växtmöjligheter där de finns. Maskrosor växer genom betong och asfalt. Liv levs överallt till och med i djupet av Marianergraven. Vi bör oxå kunna leva våra liv. Vi har möjligheter. Andra än tidigare men ändå möjligheter. Många vanliga människor är inte så utvecklade som vi att tackla motgångar - se! Ni har växt mer än de! Sen är det oxå så att man kanske inte ser andra människors utmaningar. Alla har sitt. Man ska inte bli alltför bitter. Livet är det som händer oss alla på gott och ont. Kris och utveckling.

Även om det bara är en liten chans har jag fortfarande hopp

Skiter i om jag måste ta medecin funkar det där uppe i bollen är det viktigast för mig...

Det går att leva med den här sjukdomen. Det är det som vi gör här på Viska. Det är en utmaning och det är ingen idé att ge upp.

Ja, tidigare har mitt stora mål de senaste 10 15 åren, varit att göra en resa utomlands och uppleva riktig konst! Men det målet håller sakta på att falna av, då jag har noll stresstolerans har jag kommit underfund med om de senaste åren.

Så mitt mål numera är att hålla viktiga relationer vid liv, det är alltså den vägen jag kan gå och leva ett rikt liv som många andra. Egentligen så är bitterhet förödande för ens själ, utan jag söker en möjlighet att förstå livets stora utmaningar via de relationer jag hoppas kan få mig att växa ytterligare som människa.

Med den här sjukdomen är man till största delen fortfarande normal. Det är bara en liten pusselbit som skaver.

Ett fall för pyssologen sysselsättning