Behandling borde, enligt oss, bestå av en kombination av antipsykotiskt läkemedel, psykosociala insatser och omvårdnad, vilket kräver samarbete mellan kommun och landsting.

Ett aktivt uppsökande bör också ingå i samarbetet liksom en systematisk uppföljning och utvärdering.

I all behandling bör ingå utbildning i sjukdomen och dess behandling i avsikt att förbättra patientens egen kunskap och insikt om schizofreni och liknande tillstånd.

Vårdgivarens kunskap om patientens hela livssituation är viktig för att kunna ge en god behandling.

Professionell hjälp bör ges vid önskemål om nedtrappning och utsättning.

Patienten borde vid byte av läkemedel ges möjlighet att vara inlagd på avdelning med särskild kunskap i frågan.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Enligt boken Schizophrenia for Dummies, så minskar psykosrisken från 40 % per år till 5 % om man lägger till effektiva psykosociala behandlingar. 5 % innebär väl en psykos vart 20:e år.
Patientutbildning och familjeutbildning är väl viktigaste psykosociala behandlingar. Familjeutbildning är viktigast eftersom den kan halvera psykosrisken, vilket i praktiken betyder att anhöriga kan fördubbla den, men det säger man aldrig även om det är så.

KBT rekommenderades förr men tveksamt om den har effekt. Andra saker som kan vara viktigt är arbetsrehabilitering, Personligt Ombud, ACT-team, sysselsättning.
Boendestöd, kontaktpersoner, personligt ombud bland annat gissar jag.
Vilken typ av psykosociala insatser är det frågan om? Själv har jag bara stödsamtal en gång i veckan...
Förstår inte hans kritik utan det han säger att kombinera antipsykotika med psykosociala behandlingar är väl hörnstenen idag i schizofrenibehandlingen. Om Socialstyrelsen utger rekommendationer om antipsykotika, så kan man väl inte kräva att det skall handla om rekommendationer av annat. Utsättning av läkemedel bör ske i öppenvård och inte värt att satsa inläggningar a 6000 kr per dygn för sådant.

Det man kan kritisera Socialstyrelsen för är att riktlinjer borde vara tydligare hur man identifierar förlorad effekt av antipsykotika. Finns enstaka på sajten som är mer eller mindre ständigt psykotiska och borde fått Clozapine/Leponex flera år tidigare. Risken med ständiga psykoser är kanske att även effekten av Clozapine/Leponex förloras och att man står utan läkemedelsterapi till sist. Idag talar man om att tidig upptäckt och behandling av schizofreni är enormt viktigt och därför borde förlorad effekt av antipsykotika också vara det, eftersom det drabbar 30 %.