En av fyra har regelbundet misstänksamhet och nästan alla har haft paranoia någon gång i livet.

I psykiatrin ses vanföreställningar med förföljelseidéer och allvarlig paranoia ofta med ångest, depression och självmordstankar.

Orsaken till detta är genetiska faktorer samt livshändelser, som mobbing, trauma eller storstadsstress.

Andra faktorer kan göra att paranoian fortsätter som sömnlöshet, negativa tankar om sig själv och förhastade slutsatser.

En strategi på senare år har varit att genom att försöka minska dessa faktorer kan paranoian minska. Genom att ge KBT mot oro i 8 veckor, vilket gav moderat effekt både mot oro och paranoia.

Effekten var ungefär lika stark som antipsykotika. Två tredjedelarna av effekten mot paranoia orsakades av minskad oro, så oro kan vara orsaken till paranoia.

Genom att försöka behandla sömnproblem och felaktiga slutsatser så hoppas man på starkare effekt.

Läs mer hos The Guardian.

Läs i Läkartidningen.

Kommentar  
Jag tror ångest är en icke-bisarr vanföreställning. Ofta är man rädd för något som teoretiskt kan inträffa, men det inträffar inte. Ångesten är också ofrivillig.
Outtalad oro och ångest finner nog lättare sitt utlopp som paranoija och därmed försöker ge sin existens rimligare anledningar att uttrycka sig?
Oro och ångest står säkert bakom paranoian och schizofrenin.
Det är inte alla psykoser, som är ångestframkallande. 25 % av psykoserna är positiva t.ex man har ett viktigt uppdrag att rädda världen. Sedan resterande 75 % kan nog vara ångestframkallande på olika sätt ofta på grund av att livet är i fara.

De här positiva psykoserna eller vanföreställningar kan kanske ligga åt det grandiosa maniska hållet. Vid akut mani har Haldol, Risperdal och Zyprexa bäst effekt.
Jag tror att de flesta är besläktade, därför symptomen liknar varandra och olika symptom kan förekomma samtidigt t.ex vid schizofreni har man ofta ångest, ångestsjukdomar och depression.

Sedan kan säkert personlighetsstörningar, ADHD och autism tillhöra gänget. Vid autism kan man ha massor av psykiska sjukdomar dessutom. Det kan vara så att ju fler psykiska symptom man har desto större störningar i hjärnans normala funktion och ju sämre funktionsförmåga. Hjärnan blir som ett självspelande piano.
Är det verkligen rimligt att anta att alla psykiska sjukdomar är besläktade med varandra?
Tidigare har man trott att schizofreni beror på enorm rädsla.
För ett par år sedan läste jag att det skulle komma en starkare KBT mot psykossymptom, som inte bara minskar psykossymptom, som dagens KBT utan också skulle minska psykoser.

Intressant var att denna KBT var baserad på KBT:n mot ångest.
Läkartidningen har en artikel om detta:

http://lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Nya-ron/2015/03/KBT-hade-effekt-pa-oro-vid-vanforestallningar/
Det är känt att symptomen vid schizofreni är mindre idag än 40 år tillbaka. Antipsykotikan är kanske 30 % bättre, men idag behandlas ångest, ångestsjukdomar, depression och sömnproblem ganska aktivt, vilket kan minska symptom och säkert stress.

Den nya diagnosen i DSM-5 kartlägger olika andra symptom, som depression och ångest, vilket kan göra att behandlingen av dessa symptom kan bli effektivare.
Antagligen måste schizofrenibehandlingen förbättras vad gäller depression, ångest och sömnproblem och att de är lika viktiga att behandla som psykossymptomen är idag. Schizofreni är mer en samling olika sjukdomar än en sjukdom.

Jan-Otto ottosson skriver i boken i Psykiatrin i Sverige från 2005:

Bensodiazepiner vid psykosbehandling kan göra det möjligt att sänka neuroleptikadosen och t.o.m helt ersätta neuroleptika (s 124).