Att inte ta sina antipsykotika är skadligt. Risken för återfall och försämring ökar kraftigt, liksom att funktionshindret och vårdbehovet ökar. På senaste tid har våldrisken betonats, särskilt om det också förekommer missbruk.
I debatterna, som varit har aldrig nämnt att 10-15 % inte får någon effekt alls av antipsykotika. Följaktligen borde de vara sjukare, ha ett större vårdbehov och en ökad våldsrisk.
Vad görs för denna grupp egentligen? Jag vet inte, men vården kan rent av vara omedvetna om vilka de är. Att utvärdera symptom objektivt med testprotokoll är nog mycket ovanligt, även om det rekommenderas i Socialstyrelsens nya kunskapsöversikt.
Antag att jag får en annan ovanlig sjukdom, som lasarettet inte kan ge behandling mot. Då sker remiss till en specialist på ett länssjukhus eller universitetssjukhus.
800 personer insjuknar årligen i schizofreni och av dem är det 80-120 personer, som inte får effekt av antipsykotika. Ett genomsnittligt landsting med ungefär 200000 innevånare har därför bara 2-3 sådana fall per år. En rimligt krav är att dessa remitteras till Universitetssjukhus för utredning av diagnos och behandling.
Men antipsykotika ger väl inte ändå ingen effekt där? Visserligen inte, men universitetssjukhusen får ett större patientunderlag för sin forskning. Där finns också kunskap om psykologiska behandlingsmetoder t.ex. kognitiv beteendeterapi (lika effektivt som antipsykotika), som inte är självklar på alla sjukhus idag.
I år har en studie kommit som tyder på att epilepsimedicinen Lamictal i kombination med Leponex ger antipsykotisk effekt, även om Leponex ensamt var overksamt. ECT i kombination med antipsykotika kan också göra att antipsykotika börjar fungera.
En annan grupp, som skulle kunna omfattas av samma remissförfarande är de extremt vårdbehövande, som Gävleborgs Landsting föreslår skall få en centraliserad vård. Här skulle mycket pengar sparas om behandligen tidigt kunde bli effektivare.
Anhöriga skulle bli nöjdare med psykvården om remitteringar skedde för de visste då att den modernaste och mest effektiva vården hade givits.
För att förbättra och utveckla schizofrenivården måste hela vårdkedjans kunskap och resurser tillvaratas. Hoppet är att psykiatrisamordnaren hittar den felande länken i schizofrenivården. Annars blir det väl arkeologins uppgift.