En pensionerad amerikansk psykiatriprofessor Thomas Szasz är kritisk i British Medical Journal till tvångsvården inom psykiatrin och vill att patienterna skall när de är friska kunna ge förtida direktiv att de undanber sig tvångsvård. Förtida direktiv finns idag i många länder, men omfattar bara vad patienten önskar att tvångsvården skall bestå av.

Patientens och läkarens önskemål kolliderar oftare i psykiatrin än i någon annan del av medicinen. Människor, som är kända som "mentalpatienter" utsätts rutinmässigt för diagnostik och terapi mot sin vilja. Många ser sin tvångsvård, som ett övergrepp och vill helst undvika detta i framtiden.

Lagstiftningen ur samhällets och psykiatrikernas synpunkt skyddar patienterna för den fara de utgör för sig själva och andra. Många patienter tycker att psykiatrikerna utgör en fara för dem. Därför bör patienter efter tvångsvård kunna avge förtida direktiv, som är legalt giltiga och som skyddar dem mot framtida tvångsvård. Andra patienter t.ex. med njurproblem har rätt att avstå från fortsatt dialys om de så önskar.

Den långa listan över plågsamma (och overksamma) terapier,som personer med psykisk sjukdom med tvång utsatts för under historien stämmer också till eftertanke. De, som förespråkar tvångsvård är psykiatriker och anhöriga till psykiskt sjuka. I USA är också organisationen NAMI kontrollerad av anhöriga och den legitimerar tvångsvård. Däremot rena patientorganisationer, som ser sig som offer för psykiatrins övergrepp, kräver inte mer tvångsvård.

Läkare, politiker och journalister hävdar att psykiska sjukdomar är vanliga sjukdomar och att psykiatriker är vanliga läkare. Om detta var sant skulle det inte behövas förtida direktiv, som skyddar mot tvångsvård.

Kommentar:

Läs gärna hela artikeln på länken nedan för den är väldigt tänkvärd. Jag tänker själv snart skriva till EU och kräva en harmonisering av tvångsvården i EU. Den varierar 20-faldigt mellan olika länder i Europa, vilket inte verkar vettigt. Dessutom varierar den 12-faldigt mellan olika delar av Sverige. Det tyder på att tvångsvård ordineras för godtyckligt eller att vårdkvaliten är väldigt dålig på sina håll så att behovet av tvångsvård blir väldigt stort.

Källa:

BMJ 2003;327:1449-1451