Hannes Qvarfordt, skriver alltid provokativa inlägg antagligen för att det inte går att lugga en skallig
Eventuella stöd från samhället skall ges efter individuella behov, inte utifrån grupptillhörighet.
För exempelvis människor med funktionsnedsättningar, inklusive psykiska sådana, finns redan idag anställningsstöd och lönebidrag, till storlek anpassade efter en individuell bedömning av den nedsatta arbetsförmågan.
På det sättet gör man den enskilda, funktionsnedsatta människan mer jämlikt attraktiv för anställning på den öppna arbetsmarknaden.
Det finns förvisso brister i systemet, men det är bättre att utveckla dessa individuella stöd, än att införa schablonförmåner för en grupp, som aldrig kan avgränsas på ett rättvist sätt gentemot den övriga befolkningen.
Läs mer i RSMHBloggen.
Läs Viska:s Arbete och sysselsättning.
Här krävs speciella stödåtgärder för att få jobb. IPS-modellen finns som ger 30 % arbete. Den bygger på att man får ett arbete och sedan en coach, som hjälper en att klara jobbet. Problemet är att IPS-modellen finns bara för 17 %. Alla kan inte erbjudas detta stöd till arbete.
För schizofreni krävs speciella stödåtgärder som inte finns idag. Den stora kostnaden för schizofreni idag är att man inte arbetar. Kanske är den största chansen att kunna jobba att satsa på aerobisk motion för att förbättra tankeförmågan för det är ofta kognitiv nedsättning som försvårar arbete, men också socialförmåga. Att använda Abilify kan kanske också öka chansen att få arbete.