I mars i år genomgick Psykiatrin i södra Stockholm en stor omorganisation och med den försvann de sista spillrorna av den psykiatri jag började arbeta inom för drygt 25 år sedan.

Både patienter och personal försöker nu förhålla sig till en helt förändrad psykiatrisk vårdapparat med ny behandlingsideologi, ny organisation med en mängd nya konfliktytor och inga inarbetade rutiner.

Läs mer i Aftonbladet. Tack notwoodstock för tipset!

Kommentar  

Quoting Ready:

Det är de hopplösa patienterna som behöver mentalsjukhus. Mycket naivt att dra alla patienter över en kam och tro att boendestöd ska räcka.



Det finns gruppboenden för de som inte klarar sig själv. men kanske bör det finnas speciella gruppboenden för de svårast sjuka med mer tillgång på psyksjuksköterskor och psykiatrer. Det skulle kunna delvist kunna ersätta inläggning.

Också ACT-team som besöker hemmet kunde ges till de svårare sjuka.
Viktigt att vara medveten om att en med schizofreni får inte så mycket vård av psykiatrin utan de flesta och kanske 75 % klarar sig själv eller får viss vård av anhöriga. Kanske 10 % bor på gruppboende och 15 % har boendestöd. Psykiatrin har mest kontakt med de som är ofta inlagda på grund av psykoser eller utlösta av missbruk. De flesta är omedvetna om att stora resurser inom psykiatrin går åt att vårda dubbeldiagnoser (psykisk sjukdom + missbruk). Mycket torrläggning alltså inom psykiatrin.

Det är 3 saker psykiatrin bör primärt satsa på: Bättre vård av missbruk och depåinjektioner till nyinsjuknade. Sedan eftersom man vårdar sig själv är sjukdomshantering viktig, som är en slags vårdutbildning för patienterna.
Det är de hopplösa patienterna som behöver mentalsjukhus. Mycket naivt att dra alla patienter över en kam och tro att boendestöd ska räcka.
Ja, vad gör man med de hopplösa patienterna som inte går att bota.