Hannes Qvarfordt

När man använde omsorgsreformen för intellektuellt funktionsnedsatta som modell för psykiatrireformen, slog man sönder helhetssynen på psykisk ohälsa och delade på ett konstlat och verklighetsfrämmande sätt upp insatserna i medicinsk behandling från landstingen och social omsorg från kommunerna.

En sådan uppdelning passar möjligen för just funktionsnedsatta människor, men den är direkt destruktiv för människor med psykisk ohälsa.

Vården av den senare gruppen behöver återföras till ett gemensamt huvudmannaskap.

Jag är dock inte säker på att den medicinskt inriktade landstingsvården är rätt hemort. Psykiatrin skulle snarare med fördel helt kunna flyttas till kommunerna.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Det ligger mycket i det han skriver. Gruppboendena har kommit i skymundan för inläggningar. Det sker dock en viss förbättring av gruppboenden med en psyksjuksköterska som ansvarar för några gruppboenden. Så en viss psykiatrisering sker av gruppboendena. Det man kunde göra är att en lokal psykiater inspekterar gruppboendena varje år. Det kunde vara en bra början. De psykosociala behandlingarna, som är kurser kunde kommunerna ta hand om helt. Psykiatrin verkar inte intresserad av dem, men för kommunerna kan det nog bli en jättegrej.

Sedan dubbeldiagnoser dvs missbruk + psykisk sjukdom, där borde naturligtvis psykiatrin behandla både missbruket och den psykiska sjukdomen om den är av allvarlig art.