Jonas Andersson

Idag tänkte jag att ta upp ämnet aktivering inom slutenvården som jag anser inte fungera så bra som man kan önska sig.

Det blir ofta att man sitter.

Sitter på sitt rum eller sitter där ute på avdelningen bara.

Av egen erfarenhet så tror jag att jag hade rökt mindre och sovit bättre om det hade funnits någon meningsfull aktivering när man är inlagd.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Runt millenniumskiftet (när jag var inlagd första gången) var de mycket mer angelägna att patienterna skulle vara aktiva, än de är idag. Det är otroligt. Det skulle gynna fler om det fanns aktiviteter.
Det är väl uttänkt att det ska vara så numera i den psykiatriska slutenvården. När jag var inlagd senast räknade jag till 5 TV-apparater på avdelningen. Ingen hade sagt något, om jag legat till sängs hela dagarna. Så var det inte förr.