En klassisk fälla för psykiatriskt tänkande är uppdelningen gener–erfarenheter (arv–miljö) och biologi–psykologi (kropp–själ).
Antingen/eller frestar till den ena eller andra ensidigheten.
Rådande paradigm har skiftat fram och tillbaka mellan generationerna.
För närvarande står biologi och gener i förgrunden medan psykologiska och sociala aspekter undervärderas.
Balans är nödvändig. Nu saknas den
Läs mer i Läkartidningen.