En klassisk fälla för psykiatriskt tänkande är uppdelningen gener–erfarenheter (arv–miljö) och biologi–psykologi (kropp–själ).

Antingen/eller frestar till den ena eller andra ensidigheten.

Rådande paradigm har skiftat fram och tillbaka mellan generationerna.

För närvarande står biologi och gener i förgrunden medan psykologiska och sociala aspekter undervärderas.

Balans är nödvändig. Nu saknas den

Läs mer i Läkartidningen.

Du har inte rätt att posta kommentarer