Psykvården i England är i kris enligt en ny rapport.

Tvångsvården har ökat med 30 % under de senaste 10 åren.

Trots att att regeringen har kommit med riktlinjer och ramverk för psykiatrin under de senaste 5 åren har få framsteg gjorts i vården för de med allvarlig psykisk sjukdom. Patienterna är väldigt kritiska och negativa till den slutenvård, som erbjuds och vill inte ha den.

Många får fortfarande inte nya atypiska antipsykotika trots att de rekommenderas som förhandsalternativ vid schizofreni i riktlinjerna (NICE) från 2002.

Av de som får tvångsvård., så återkommer 20 % till sjukhuset inom 3 månader igen - svängsdörrsvård.

Patienterna har väldigt negativa erfarenheter av vården, så de är villiga att göra vad som helst för att inte bli intagen igen.

De klagar över avsaknad av basala behov, privatliv, värdighet, bekvämlighet och tristess. De klagar också över bristande information och inflytande över vårdplaneringen.

Paul Corry från organisationen Rethink, som gjort rapporten säger att bristen på effektiv öppenvård gör att tvångsvården ökar.

Majorie Wallace från organisationen Sane tror att avdelningarnas dåliga standard gör att ingen vill vara där och att tvångsvård därför krävs.

Smuts, överbeläggning och demoraliserad personal.

Kommentar:

Vårdlokalerna är säkert mycket bättre och trevligare i Sverige. Men själva vården och medinflytandet brister säkert lika mycket här. Trots psykiatrisamordnaren i Sverige, så kommer psykiatrins problem inte att lösas de närmaste 5 åren (som i England). För många landsting och kommuner skall samverka i en vård, som de ej prioriterar. Ännu har ingen gemensam nämnd för kommun och landsting bildats - ett tecken på att inte mycket kommer att hända. I England verkar det som om tvång används istället för att förbättra och reformera den slutna vården.

Källa:

BMJ 2004;328:854

Uppdrag granskning om människor med ett dolt handikapp, som sällan syns: de psykiskt sjuka.

Det senaste halvårets uppmärksamhet runt psykiskt sjuka har handlat om att de är farliga personer som bör låsas in.

I verkligheten rör det sig ofta om fattiga, isolerade och mycket rädda människor.

Psykiskt sjuka får inte det stöd de har rätt till. Ofta är det istället kronofogden som är först på plats.

Utmätning och avhysning blir samhällets första insats.
SVT 1, tisdag 20 januari, kl 20.00.
Schizofreniförbundet har varit rådgivare till inslaget. 

Psykiskt sjuka i 4 länder från det fd. östblocket förvaras i låsta burar trots att FN och EU fördömer det.

I vissa fall kan vistelsen där vara i månader och år. Ibland tillåts inte ens toilettbesök.

En lokal patientorganisation avslöjar detta i British Medical Journal och vi kan visa en bild på eländet också. Slovenien, Ungern, Slovakien och Tjeckien är de berörda länderna.

I Tjeckien är också några av patienterna barn. Tre personer har avlidit under denna behandling.

Burarna används för att minska personalbehovet och i Tjeckien är personalen i mentalvården bara en tredje del mot normalt i Europa.

I centraleuropa finns också fortfarande mentalsjukhusen kvar och en tonvikt på institutionell vård.

En tjeckisk patient berättade att han frivilligt sökte psykiatrisk vård.

Han blev direkt kraftigt medicinerad och lagd i en säng med en bur omkring.

Han fick stanna kvar där i en vecka utan att komma ut och han tyckte att han försämrades av det.

Patientorganisationer rasar och en medlem av EU parlamentet fördömer det och säger denna typ av behandling måste avvecklas när dessa länder blir medlemmar i EU.

Källa:

Mentally ill patients in central Europe being kept in padlocked, caged beds
BMJ 327:1249 (2003)

Den 58-åriga kvinnan ville hålla sin lindriga schizofreni hemlig för sin make.

Men då skickade psykvården en inbjudan till honom - till en kurs för anhöriga till schizofrena.

Nu polisanmäler kvinnan psykvården i Lund för sekretessbrott skriver Sydsvenskan.

Att inte ta sina antipsykotika är skadligt. Risken för återfall och försämring ökar kraftigt, liksom att funktionshindret och vårdbehovet ökar. På senaste tid har våldrisken betonats, särskilt om det också förekommer missbruk.

I debatterna, som varit har aldrig nämnt att 10-15 % inte får någon effekt alls av antipsykotika. Följaktligen borde de vara sjukare, ha ett större vårdbehov och en ökad våldsrisk.

Vad görs för denna grupp egentligen? Jag vet inte, men vården kan rent av vara omedvetna om vilka de är. Att utvärdera symptom objektivt med testprotokoll är nog mycket ovanligt, även om det rekommenderas i Socialstyrelsens nya kunskapsöversikt.

Antag att jag får en annan ovanlig sjukdom, som lasarettet inte kan ge behandling mot. Då sker remiss till en specialist på ett länssjukhus eller universitetssjukhus.

800 personer insjuknar årligen i schizofreni och av dem är det 80-120 personer, som inte får effekt av antipsykotika. Ett genomsnittligt landsting med ungefär 200000 innevånare har därför bara 2-3 sådana fall per år. En rimligt krav är att dessa remitteras till Universitetssjukhus för utredning av diagnos och behandling.

Men antipsykotika ger väl inte ändå ingen effekt där? Visserligen inte, men universitetssjukhusen får ett större patientunderlag för sin forskning. Där finns också kunskap om psykologiska behandlingsmetoder t.ex. kognitiv beteendeterapi (lika effektivt som antipsykotika), som inte är självklar på alla sjukhus idag.

I år har en studie kommit som tyder på att epilepsimedicinen Lamictal i kombination med Leponex ger antipsykotisk effekt, även om Leponex ensamt var overksamt. ECT i kombination med antipsykotika kan också göra att antipsykotika börjar fungera.

En annan grupp, som skulle kunna omfattas av samma remissförfarande är de extremt vårdbehövande, som Gävleborgs Landsting föreslår skall få en centraliserad vård. Här skulle mycket pengar sparas om behandligen tidigt kunde bli effektivare.

Anhöriga skulle bli nöjdare med psykvården om remitteringar skedde för de visste då att den modernaste och mest effektiva vården hade givits.

För att förbättra och utveckla schizofrenivården måste hela vårdkedjans kunskap och resurser tillvaratas. Hoppet är att psykiatrisamordnaren hittar den felande länken i schizofrenivården. Annars blir det väl arkeologins uppgift.

Har du blivit felaktigt behandlad av myndigheter?

Schizofreniförbundet får ofta signaler om att psykiskt funktionshindrade och deras anhöriga blir felaktigt behandlade av olika myndigheter.

Det kan handla om att en tjänsteman uppträder olämpligt, att man får vänta länge på att en ansökan behandlas, eller att olika beslut plötsligt ändras.

En justitieombudsman (JO) är en av riksdagen vald person som skall övervaka att domstolar och andra myndigheter och tjänstemän vid myndigheter följer lagar och allmänt uppfyller sina skyldigheter.

Vi vill nu samla in ett antal berättelser om personer som upplever att de fått en dålig handläggning hos en myndighet.

Det kan vara socialtjänsten, försäkringskassan eller andra. På det sättet vill vi göra JO uppmärksam på den, som vi upplever det, alltför vanliga tendensen hos kommuner och andra myndigheter att slarva med handläggningen till personer med psykiska funktionshinder.

JO kan då i sin tur berätta för riksdag och regering om att psykiskt funktionshindrade diskrimineras och förnekas sina rättigheter. Efter kritik från JO brukar myndigheter ändra sitt arbetssätt.

Vill du berätta om ditt fall? Hör av dig till oss på adressen nedan!

Maria Nyström Agback, förbundsjurist Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den., telefon 08-545 55 987

Kerstin Evelius, intressepolitiskt ansvarig Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. tel 08-545 55 986

Du kan också nå oss per post på Schizofreniförbundet, Hantverkargatan 3G, 112 21 Stockholm

Obs! För att vi ska kunna göra en JO-anmälan måste du gå med på att dina uppgifter ingår i en allmän handling, som vem som helst kan begära ut och läsa.

Se Aktuellt 030228 på Schizofreniförbundets hemsida.