Många psyksjuka riskerar att inte få någon hjälp i sina hemkommuner. I en ny rapport är Socialstyrelsen mycket kritisk mot att kommunerna inte är mer aktiva med att stödja och informera psyksjuka om vilken hjälp de kan få. Och ett stort antal personer - kanske uppåt 15 000 människor - med psykiska problem riskerar att hamna helt utanför samhället. Läs mer i DN. Socialstyrelsens rapport om problemet.
Psykiskt sjuka i 4 länder från det fd. östblocket förvaras i låsta burar trots att FN och EU fördömer det. I vissa fall kan vistelsen där vara i månader och år. Ibland tillåts inte ens toilettbesök. En lokal patientorganisation avslöjar detta i British Medical Journal och vi kan visa en bild på eländet också. Slovenien, Ungern, Slovakien och Tjeckien är de berörda länderna. I Tjeckien är också några av patienterna barn. Tre personer har avlidit under denna behandling.

Burarna används för att minska personalbehovet och i Tjeckien är personalen i mentalvården bara en tredje del mot normalt i Europa. I centraleuropa finns också fortfarande mentalsjukhusen kvar och en tonvikt på institutionell vård.

En tjeckisk patient berättade att han frivilligt sökte psykiatrisk vård. Han blev direkt kraftigt medicinerad och lagd i en säng med en bur omkring. Han fick stanna kvar där i en vecka utan att komma ut och han tyckte att han försämrades av det.

Patientorganisationer rasar och en medlem av EU parlamentet fördömer det och säger denna typ av behandling måste avvecklas när dessa länder blir medlemmar i EU.


Källa:

Mentally ill patients in central Europe being kept in padlocked, caged beds
BMJ 327:1249 (2003)

Att inte ta sina antipsykotika är skadligt. Risken för återfall och försämring ökar kraftigt, liksom att funktionshindret och vårdbehovet ökar. På senaste tid har våldrisken betonats, särskilt om det också förekommer missbruk.

I debatterna, som varit har aldrig nämnt att 10-15 % inte får någon effekt alls av antipsykotika. Följaktligen borde de vara sjukare, ha ett större vårdbehov och en ökad våldsrisk.

Vad görs för denna grupp egentligen? Jag vet inte, men vården kan rent av vara omedvetna om vilka de är. Att utvärdera symptom objektivt med testprotokoll är nog mycket ovanligt, även om det rekommenderas i Socialstyrelsens nya kunskapsöversikt.

Antag att jag får en annan ovanlig sjukdom, som lasarettet inte kan ge behandling mot. Då sker remiss till en specialist på ett länssjukhus eller universitetssjukhus.

800 personer insjuknar årligen i schizofreni och av dem är det 80-120 personer, som inte får effekt av antipsykotika. Ett genomsnittligt landsting med ungefär 200000 innevånare har därför bara 2-3 sådana fall per år. En rimligt krav är att dessa remitteras till Universitetssjukhus för utredning av diagnos och behandling.

Men antipsykotika ger väl inte ändå ingen effekt där? Visserligen inte, men universitetssjukhusen får ett större patientunderlag för sin forskning. Där finns också kunskap om psykologiska behandlingsmetoder t.ex. kognitiv beteendeterapi (lika effektivt som antipsykotika), som inte är självklar på alla sjukhus idag.

I år har en studie kommit som tyder på att epilepsimedicinen Lamictal i kombination med Leponex ger antipsykotisk effekt, även om Leponex ensamt var overksamt. ECT i kombination med antipsykotika kan också göra att antipsykotika börjar fungera.

En annan grupp, som skulle kunna omfattas av samma remissförfarande är de extremt vårdbehövande, som Gävleborgs Landsting föreslår skall få en centraliserad vård. Här skulle mycket pengar sparas om behandligen tidigt kunde bli effektivare.

Anhöriga skulle bli nöjdare med psykvården om remitteringar skedde för de visste då att den modernaste och mest effektiva vården hade givits.

För att förbättra och utveckla schizofrenivården måste hela vårdkedjans kunskap och resurser tillvaratas. Hoppet är att psykiatrisamordnaren hittar den felande länken i schizofrenivården. Annars blir det väl arkeologins uppgift.

Missnöje med psykiatrin står för en stor del av anmälningarna till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Bara förra året fick nämnden 400 anmälningar om psykvård. 97 % får svaret "ingen åtgärd". Läs mer i Dagens Nyheter,
Sverige tillhörde länge de länder i västvärlden som hade störst andel av sin befolkning inlåst, säger Lars Svedberg. Många förståndshandikappade, människor med psykiska problem och till och med handikappade låstes in på institutioner. De syntes inte - eftersom de störde vår idé om folkhemmet. I dag låses människor inte in på samma sätt. Vi ser dem på gatorna; tiggare, missbrukare, psykiskt sjuka. Läs mer i DN.
En 16-årig flicka dog i förrgår i isoleringsrummet i branden på S:t Sigfrids sjukhus i Växjö. I samma rum har Ulla Sandklefs dotter suttit. Hon var bältad flera gånger. Bestraffningar tillhör 1800-talet. Hon kräver nu sjukhusdirektör Talis Vaskos avgång. Läs mer i Aftonbladet.