En pensionerad docent i psykiatri berättar i Läkartidningen om en kvinna med psykos, som ansågs farlig, men han upptäckte att hon egentligen led av en form av epilepsi, som gav psykotiska symptom. När hon fick läkemedel mot epilepsi förbättrades hon, men hon förlorade då psykoterapin, som det sociala tidigare betalat, eftersom hon hade ju en kroppslig sjukdom.
Historien skedde för 25-år sedan i Stockholm, där Sten Mårtens blivit klinikchef och skulle därför sätta sig in i de olika patienterna. En av dem var en 30-årig kraftig kvinna, som varit våldsam och betecknades som farlig. Hon hade varit intagen ganska ofta och ibland med tvång.
Hennes problem var att hon hade en dubbelgångare, som provocerade, förtalade och hotade henne. Dubbelgångaren dök upp just när hon skulle somna in och då skrek hon, hoppade ur sängen och rusade ut på gatan ofta lätt klädd. Ute på gatan väckte detta uppståndelse och våldsamheter. Hon hade fått olika psykofarmaka och månadslånga inläggningar hade inte förbättrat henne.
Ett EEG gjordes och då upptäcktes hjärnaktivitet som tydde på psykomotorepilepsi. Hon fick då ett läkemedel mot epilepsi Tegretol och den andra medicineringen avbröts. Efter ett par veckor förbättrades hon dramatiskt och aggressiviteten försvann.
Hennes uppträdande hade skapat problem för henne och därför hade Socialen bekostat psykoterapi för henne. När de fick reda på att hon inte hade en psykisk sjukdom nekades hon psykoterapi trots att hon egentligen hade fortfarande behov av det.
Källa:
Sten Mårtens
En sann historia om tudelningen mellan psykiatri och socialvård
Läkartidningen 100 2003, sid 3352