Klicka på bilden så visas en större version
Tre biomarkörkategorier, som kallas biotyper var bättre än vanlig diagnos vid schizofreni, schizoaffektiv och bipolär på att sortera psykosfallen i olika biologiska grupper.
Biotyperna var mer biologiskt lika än om uppdelning gjordes av symptom.
Totalt studerades 1872 personer med schizofreni, schizoaffektiv och bipolär med mätningar av tankeförmåga, planering, minne, ögonrörelser och effekt av ljud på hjärnvågor. Uppdelning kunde ske i 3 psykosgrupper som fanns i alla tre diagnoser.
Biotyp 1 hade mest nedsättning i kognitiv kontroll och socialförmåga. 59 % hade schizofreni och 20 % bipolär.
Biotyp 2 hade måttlig nedsättning i kognitiv kontroll, men normalförmåga att hantera sinnesintryck.
Biotyp 3 hade normal kognitiv kontroll, liten försämring av sinnesintryck, men minst nedsatt socialförmåga samt minst positiva och negativa symptom. 44 % hade bipolär och 32 % schizofreni.
Magnetröntgen visade att främst biotyp 1 hade förluster av grå substans (tänkande), men även biotyp 2. Biotyp 3 hade förluster av grå substans i inre delar, som berör känslor och inte tänkande.
Friska föräldrar och syskon hade liknande fast mindre problem än biotyperna, vilket tyder på att de bär på risk för psykos.
Biotyp 1 är en grupp, som ofta blir inlagda, medan biotyp 2 och 3 finns i öppenvården.
Biotyp 3 kan bero på genetiska förändringar hos individen, eftersom anhöriga var normala. Biotyp 1 och 2 passar för genetiska studier, och behandling med läkemedel, som verkar via kalium och kalciumkanaler. Biotyp 3 passar mer för studier av miljöpåverkan.
Läs mer hos NIH.