De senaste decenniernas forskning har påvisat många avvikelser i schizofrena patienters hjärnor jämfört med friska personer och patienter med andra psykiska sjukdomar.

Fynden får inte utan vidare tolkas som att de icke-genetiska faktorerna i schizofreniernas etiologi är i traditionell mening »organiska«.

Även psykogena tillstånd, tex sorgereaktioner och inlärda kunskaper, ger förändringar i hjärnan.

Att beskriva schizofreni som en »hjärnsjukdom« enbart på grund av påvisbara hjärnförändringar är därför ett felslut.

Symtomatologin vid schizofreni har bara ytliga likheter med den vid psykosyndrom som vi säkert vet är somatogena.

Den samlade evidensen talar för att det finns samband mellan fetala och perinatala skadefaktorer och senare utveckling av schizofreni.

Sambanden är dock generellt svaga, och det är inte klarlagt i vilken utsträckning de är kausala.

Substantiell evidens saknas för att schizofrena patienter varit utsatta för fler hjärnskador, hjärnsjukdomar eller allmäninfektioner senare i livet.

Forskningsresultaten talar därför mot hypotesen att schizofreni är en hjärnsjukdom (dvs ett uteslutande organiskt betingat syndrom); i stället är det troligt att många fall har en avsevärd psykogen komponent.

Läs mer i Läkartidningen.