Läkartidningen har en bra artikel om psykiska ohälsan på vårdcentral: http://lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Originalstudie/2014/10/Var-femte-som-besokte-vardcentral-fick-hjalp-mot-psykisk-ohalsa/
Det verkar vara omkring 6-9 % som får sömnmedel, antidepressiva eller ångestdämpande. Men bara 7 % får en psykiatrisk diagnos.
Det man bör göra är en slags enkel mätning av psykiska symptomens svårighetsgrad och försöka upptäcka tidiga tecken på psykos.
Sedan behövs mer forskning hur man skall behandla lindriga psykiska besvär på bästa sätt. Bra att vårdcentralerna är restriktiva med psykdiagnoser för lindrigare besvär skall nog helst normaliseras för att inte förvärras. Man skall inte skjuta mygg med Tjocka Berta.
Antagligen är det så att det är främst inom psykiatrin, som läkemedelsterapin mot psykiska besvär kan vara framgångsrik eftersom där har man kraftiga besvär och då blir även en måttlig effekt betydelsefull och lindrande.
Problemet finns på vårdcentraler troligen, där lindrigare psykiska besvär hamnar. Psykiatrin har nog inte så stora problem.
Åtgärdsprogram:
1. Vårdcentralerna måste mäta hur allvarliga de psykiska symptomen är. När man misstänker högt blodtryck, så mäts blodtrycket och lindrig förhöjning behandlas inte. Samma strategi bör gälla psykiska symptom och lindriga besvär får råd om motion eller omega-3. Antagligen har både läkemedelsbehandling och samtalsterapi knappt någon effekt här.
Vid svåra depressioner och ångest remiss till psykiatrin.
Måttliga besvären får man diskutera hur man skall behandla på vårdcentralen. Viktigt att komma ihåg att både läkemedel och samtalsterapi antagligen har måttlig dvs liten effekt. Samtalsterapi är nog viktigast för de som är ensamma, hypokondriker och jobbiga patienter som läkaren inte kan hjälpa eller skicka till sjukhuset.
Du har inte rätt att posta kommentar utan enbart inloggade
http://lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Originalstudie/2014/10/Var-femte-som-besokte-vardcentral-fick-hjalp-mot-psykisk-ohalsa/
Det verkar vara omkring 6-9 % som får sömnmedel, antidepressiva eller ångestdämpande. Men bara 7 % får en psykiatrisk diagnos.
Det man bör göra är en slags enkel mätning av psykiska symptomens svårighetsgrad och försöka upptäcka tidiga tecken på psykos.
Sedan behövs mer forskning hur man skall behandla lindriga psykiska besvär på bästa sätt. Bra att vårdcentralerna är restriktiva med psykdiagnoser för lindrigare besvär skall nog helst normaliseras för att inte förvärras. Man skall inte skjuta mygg med Tjocka Berta.
Åtgärdsprogram:
1. Vårdcentralerna måste mäta hur allvarliga de psykiska symptomen är. När man misstänker högt blodtryck, så mäts blodtrycket och lindrig förhöjning behandlas inte. Samma strategi bör gälla psykiska symptom och lindriga besvär får råd om motion eller omega-3. Antagligen har både läkemedelsbehandling och samtalsterapi knappt någon effekt här.
Vid svåra depressioner och ångest remiss till psykiatrin.
Måttliga besvären får man diskutera hur man skall behandla på vårdcentralen. Viktigt att komma ihåg att både läkemedel och samtalsterapi antagligen har måttlig dvs liten effekt. Samtalsterapi är nog viktigast för de som är ensamma, hypokondriker och jobbiga patienter som läkaren inte kan hjälpa eller skicka till sjukhuset.