Ska jag som psykiater tvångsvårda alla de jag möter med allvarliga självmordstankar även om de saknar tecken på allvarlig underliggande psykisk störning? skriver Överläkaren i psykiatri Herman Holm.

Läs mer i Dagens Medicin.

Kommentar  
I det gamla Kina för ett par tusen år sedan var domstolsstraffen grymma och plågsamma. När en person fälldes i en rättegång tog de direkt gift för att undkomma straffet. Därför hade de alltid färsk hundavföring, som pressades i personen för att framkalla kräkning och undvika självmord och flykt från straffet. Samhället har alltså tidigt försökt undvika självmord i vissa situationer.

90 % av de som begår självmord har psykisk sjukdom. Som påpekats krävs allvarlig psykisk störning för att få tvångsvård. Det intressanta i detta fall vore om hon hade haft en organisk psykos (dvs utlöst av en tumör) det borde kunnats räknas som allvarlig psykisk störning. Vad gäller tvångsvård så har 75 % missbruk. Så egentligen är det både allvarlig psykisk störning och missbruk, som ofta krävs vid LPT. Tvångsvård ges när man är en fara för sig själv och andra. Missbrukare kan bli en fara för andra och därför får de tvångsvård.