bältesläggning

Efter mitt senaste inlägg om bältesläggning har det hänt en del.

Jag har insett att det finns personal som kämpar för att ge en mer human vård.

Men ofta hjälper inte det, för bältet kan missbrukas. Det finns för mycket machokulturer. 

Till viss del förstår jag problemet.

Många har velat hjälpa mig men inte varit tillräckligt kompetenta, utbildade.

Människor som stått böjda över mig har haft ”tunnelseende”, försökt ta ansvar för allt.

Det är mänskligt.

Stressen kan förta oss.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Oftast handlar väl bältning idag om att inte skada sig själv. Folk kritiserar en behandling som kan rädda dem själv från skador. En svår balansgång, men psykavdelningarna har lång erfarenhet av detta skall man komma ihåg.

Det bästa kanske är som jag föreslagit att Staten tar hand om tvångsvård och rättspsyk. Att tvångsvård kallas för skyddsvård och att tvångsåtgärder som bältning och tvångsmedicinering kallas för skyddsåtgärder istället. Om man gör detta kommer folk att vara mer positiva. Tvång låter inte trevligt.

Tvångsvård går inte att undvika, eftersom vissa måste få det för att de tänker ta sitt eller andras liv. När någon lyckas ta sitt liv, så får psykiatrin kritik också. Alternativet till tvång är väl döden eller fängelse. Men bara 1 % av vår tid ungefär utgörs av tvångsvård, så det är en marginell men i de flesta fall nödvändig åtgärd.
Varför anställs det sådana machokillar på psyk?
Idag är det unga kvinnor med borderline, som är självdestruktiva som bältas oftast. Inte så vanligt längre vid schizofreni.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinnor-mest-utsatta-i-psykvarden/